De flesta skulle nog säga nej, men likväl är det vad som föreslås när EU:s UTP-direktiv om otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan ska bli svensk lagstiftning.
Regeringen har, påhejad av en stark storföretagarlobby i livsmedelsindustrin, vantolkat EU-direktivets intention att skydda den lilla företagaren mot den stora köparen av företagarens varor.
Hoppet står nu till att riksdagen rättar till den dikeskörning som regeringen nu är på god väg att göra.
EU-direktivet, som kommer att börja gälla som svensk lag från 1 november i år, var ursprungligen tänkt att skydda bönder som levererade jordbruksprodukter mot större köpare, såsom de globala livsmedelsindustrijättarna, stora livsmedelskooperativ eller dagligvarukedjor.
Den relativt frikostiga gränsen, en årsomsättning på över 3,5 miljarder kronor, fastställdes i EU-direktivet. Var leverantörens omsättning större än så ansåg konkurrensmyndigheten i Bryssel att det inte fanns anledning att företaget skulle skyddas av lagstiftningen.
Under resans gång har dock storföretagarlobbyn i livsmedelsindustrin uppenbarligen lyckats övertyga den svenska socialdemokratiska regeringen om att Sverige bör överimplementera EU-reglerna och även skydda det stora företaget mot det lilla.
Detta trots att såväl EU:s som Sveriges konkurrensmyndigheter påtalat risken för snedvriden konkurrens till följd av det storföretagarskydd som detta i praktiken innebär.
I mitten av mars presenterade regeringen en proposition kring lagens utformning. Läsningen är tyvärr skrämmande. En rad avtalsvillkor i inköpsprocesserna i livsmedels- och jordbrukskedjan förbjuds.
Bryter köparen av denna typ av produkter mot lagstiftningen riskerar de i värsta fall sanktionsavgifter på upp till en procent av årsomsättningen.
Rent konkret innebär detta att den lokala handlaren riskerar att bryta mot det nya regelverket om denne ringer upp en dagligvarujätte och efterfrågar ändringar i leveransavtalet.
Eller att närbutiken eller stadshotellet förbjuds att avbeställa mjölk från Arla med kortare varsel än en månad. Eller att den idrottsklubben som gör en volymändring i beställningar av mat till arenan riskerar att bryta mot reglerna.
Regeringen har, påhejad av storföretagarlobbyn i livsmedelsindustrin, vantolkat EU-direktivets intention att skydda den lilla bonden mot den stora köparen av bondens varor.
Riksdagen har tidigare tillkännagivit att överimplementering – det vill säga att Sverige går längre än vad EU kräver när vi inför EU-lagstiftning – bör, och ska, undvikas.
Riksdagen har nu en verklig chans att stå upp för denna ståndpunkt och rätta till regeringens dikeskörning.
Sverige bör inte gå längre än vad EU kräver. Riksdagen måste se till att denna lagstiftning återgår till dess ursprungliga tanke, att ge det lilla företaget skydd mot det stora. Inte att ge storföretag fördelar med lagstiftningsskydd när det förhandlar försäljning och inköp med lokala handlare runt om i landet.