Ostlänken har diskuterats i decennier. Redan 1999 bildades AB Europakorridoren med syfte att verka för en ny stambana för snabba tåg från Stockholm ner till kontinenten. Som en del av den nya stambanan ingår Ostlänken mellan Stockholm och Linköping. Ostlänken planerades en gång börja byggas 2017. Men vi kunde i Corren den 5 oktober 2021 läsa om att Ostlänkens dragning genom Linköping ännu inte är beslutad. Det utdragna förloppet beror i mycket hög grad på Linköpings kommuns fasthållande vid sin önskan om en underjordisk station. Mellan 40 och 60 meter under Stångåns lerlager finns fast berg. Kostnaden för en sådan station uppskattas till mellan 15 och 35 miljarder kronor enligt Trafikverket. 

Men det finns andra och mycket bättre och billigare lösningar. Man kan låta stationen ligga kvar i nuvarande läge i markplan och förlänga perrongerna mot Steningeviadukten, det vill säga åt Mjölbyhållet. Fördelarna med ett sådant läge är många. Det blir betydligt billigare, totalsumma under en miljard kronor. Man slipper obehaget att åka rulltrappa ner i underjorden. Man kan invänta sitt tåg i dagsljus. Risken för trafikstörningar av översvämningar vid kommande skyfall är betydligt lägre. Det är angenämt att åka tåg. Men en underjordisk station avskräcker nog många. 

Men även det beslut som tagits på nationell nivå om att det absolut ska ta högst tre timmar mellan Stockholm och Malmö för att kunna konkurrera med flyget försvårar och försenar planerings- och byggprocessen. Om man gör avkall på tretimmarskravet kan man lättare slingra sig förbi hinder i form av olika natur och kulturvärden som en höghastighetsjärnväg med sina krav på rakhet/kurvradier medför. Alltför mycket fokus ägnas åt att överföra passagerare från inrikesflyget. Men detta bidrar endast med 2 procent av svensk trafiks utsläpp av klimatpåverkande gaser. Det kan jämföras med utrikesflygets 28 procent eller personbilarnas 31 procent av trafiksektorns utsläpp. 

Nya stambanor behövs främst för att kunna göra den omställning som jorden behöver. Järnväg innebär ett betydligt resurseffektivare sätt att resa och transportera gods än elbilar och ellastbilar. En grundorsak till detta är att rullmotståndet mellan stålhjul och räls är cirka 15 gånger lägre än mellan asfalt och gummidäck. Man kan förstå skillnaden genom att cykla med hårdpumpade däck eller mjuka däck. 

Så om de ska bli någon omställning av den långväga trafiken längs E4:an måste Linköpings kommunpolitiker släppa sitt tunnelseende.