Linköpings Curlingklubb fyller snart 105 år. Klubben har historiskt och även i närtid varit mycket framgångsrik med ett stort antal SM-medaljer, ett antal säsonger i elitserien. Sedan cirka 30 år tillbaka så har vi inte haft någon isyta att träna på i Linköping, innan det så hade vi träningstid söndag morgon i Stångebro ishall i cirka 20 år. Under dessa förutsättningar så är det omöjligt att utveckla en verksamhet.
Klubben har i ett antal år kommunicerat med kommunen om möjlighet att få till någon isyta, antingen en separat curlinghall eller på senare år som en del i en multiarena. Jag har förklarat möjligheterna för kommunen. Som ett exempel så har den närliggande kommunen Norrköping en fyra banors hall med cirka 250 medlemmar, en väl utvecklad klubbverksamhet och också en företagsserie med fyra divisioner. Linköping såsom universitetsstad skulle ha ännu bättre förutsättningar. Det är många elitcurlare som passerat Linköpings universitet utan möjlighet att träna i staden.
Curlingen är en sport för alla åldrar, man kan spela på elitnivå till 60-års åldern. Det är sport där laganda, ledarskap, taktik, känsla men även fysik spelar stor roll. Det är en väldigt social sport där laget är i fokus, en av få sporter där man ofta spelar mixade lag, män och kvinnor tillsammans. Det är en OS-sport (där vi tagit många medaljer) med två grenar, dels lag med män och kvinnor, dels mixed där en man och en kvinna spelar tillsammans. Det finns även med i Paralympics med samma grenar.
Det är med andra ord en väldigt jämställd sport. Det finns flera hallar där klubbarna sköter sin hall och ekonomi själva och inte är till någon större belastning för kommunens ekonomi. Det ska sägas att curlingen inte kostat Linköpings kommun en enda krona de senaste 30 åren. Den har därmed inte heller bringat någon intäkt till kommunen i form av merförsäljning på stadens restauranger och hotell, i samband med evenemang.
Demografiskt ligger curlingen väldigt väl till då man som vi skriver ovan kan spela curling till långt upp i åldrarna, vi blir äldre och äldre i Sverige och den nya generationens pensionärer letar efter en aktiv fritid. Du träffar under gemytliga former andra människor och minskar således det utanförskap som många äldre känner i dag. Här har nu Linköping en unik möjlighet att skapa en arena där gamla och unga kan mötas och utbyta erfarenheter.
För oss är det märkligt att det inte finns plats för oss i en multiarena. Den motivering som jag hört avseende medlemmar känns orättvis med de förutsättningar som vi haft. Jag skulle uppskatta att det kanske skulle ta 3–4 år innan vi når 250 medlemmar och en fungerande ungdomsverksamhet. Det ska också sägas att det finns mycket samordningsfördelar rent ekonomiskt med att plocka in curling i en lösning. Dels energimässigt, dels även andra ytor såsom omklädningsrum, café och så vidare. Vi curlare är vana vid att ta ett stort ekonomiskt ansvar i våra hallösningar. Jag har all respekt för ekonomiska utmaningar. Jag har suttit i Svenska Curlingförbundets styrelse i fyra år och sitter också med i en grupp som jobbar utveckling av sporten i Sverige.
Vi tycker att Linköping skulle vara mycket viktiga för sportens utveckling i Sverige och också att sporten kan ge mycket tillbaka till Linköpings medborgare.