Linköpings kommun offrar åkermark i världsklass på Distorp samt försämrar tågtrafiken i Linköping helt i strid mot gängse miljömål. Med sin kommunala vetorätt styr kommunen Trafikverkets planering av Ostlänken. Efter att vår nuvarande regering den 23 december 2022 ändrat målsättningen för Ostlänken till att främst gynna godstrafik och arbetspendling i stället för höga hastigheter skulle nuvarande stationsläge kunna bibehållas. Men för Linköpings kommun är det viktigare att komma åt järnvägsmark för att bygga hus än att ta miljöhänsyn.
Åkermarken i Distorp är kommunen beredd att offra. Motivet är att Ostlänken ska dras fram i på delar av Torvinge industriområde. Men om kommunen tar till sig regeringens nya målsättning om att en ökad kapacitet för järnvägen är viktigare än höga hastigheter kan Ostlänken följa befintlig stambana in till nuvarande resecentrum.
I EU talar man om behovet att låta järnvägstrafiken öka. Och om Linköpings kommun hade haft ambitionen att järnvägen ska ges bättre förutsättningar skulle man inte verka för att flytta nuvarande resecentrum 700 meter i perifer riktning till Steningeviadukten. Denna flytt medför betydligt längre gångavstånd för en stor del av de dagliga 11 000 arbetspendlarna som reser med Östgötapendeln. Linköpings största arbetsställeområde är just vårt befintliga centrum. Längre gångavstånd minskar attraktiviteten för kollektivtrafiken. Därtill vill Linköpings kommun stympa tågtrafiken på Stångådals- och Tjustbanorna genom att de ska få slutstation i Tannefors. Tannefors ligger en kilometer från nuvarande resecentrum. Förslaget är ett sabotage mot regionalpolitiken och drabbar åtta berörda kommuner längs banorna.
För kommunen spelar uppenbarligen inte miljöhänsyn någon större roll. Det gör däremot dess önskan om att expandera. Det vore klokare att vidga perspektivet och underlätta för kommunerna längs Stångådal- och Tjustbanorna att expandera genom förbättring av deras banor i stället för att strypa dem i Tannefors. Åtvidaberg och Kinda kommuner ligger inte på världens bästa åkermark.
I Corren den 4 juni kan man läsa att S, M och C föreslår att kommunen ska ge ideella föreningar upp till 100 000 kronor för klimatsmarta förslag. Kommunens erbjudande är helt i strid mot den politik Linköping själv driver. Kommunen talar med kluven tunga. Det är ett tydligt exempel på greenwashing.