När de globala utsläppen fortsätter öka och FN:s klimatpanel kommer med ständiga varningar är det ytterst oroande att den svenska regeringen väljer att gå i motsatt riktning. I ett sådant läge är det viktigare än någonsin att Linköping tillsammans med andra kommuner med betydligt större klimatambitioner än regeringen visar vägen framåt för klimatarbetet. Samtidigt meddelar styret i Linköpings kommun så sent som den 14 april i år att Linköping inte kommer att uppnå målet om att bli koldioxidneutralt till 2025. I stället skjuts målet upp till 2045. När regeringen konstateras misslyckas med den nationella klimatomställningen krävs det att Linköping fortsätter att ligga i framkant. 

Regeringens politik har förstås en påverkan på kommunens klimatarbete men vi anser inte att det ska hindra vår kommun från att faktiskt nå de uppsatta målen. Vi har kommit en bra bit framåt gällande energieffektivisering, klimatsmarta resor, transporter samt näringsliv. Några exempel på detta är hur kommunen stärkt den cirkulära ekonomin genom ett avtal med fyra företag gällande återbruk av 330 000 ton möbler som annars skulle slängts varje år eller den planerade anläggningen för koldioxidinfångning och lagring som Tekniska verken planerar att upprätta under 2024 som kommer kunna fånga in 13 ton koldioxid per år. 

Andra viktiga åtgärder som redan genomförs men behöver påskyndas är uppsättandet av solpaneler på alla Linköpings kommunägda byggnader och att återställa torrlagda våtmarker som står för ungefär 25 procent av Sveriges totala utsläpp. Det kan göras från kommunalt håll men även från statligt håll där ett större fokus kring frågan måste tas. Andra åtgärder handlar om att underlätta för klimatsmarta transporter, inte minst i innerstan men också på landsbygden med utbyggd laddinfrastruktur och fler busshållplatser. 

Ytterligare en viktig fråga är kollektivtrafiken och behovet av att göra resor med exempelvis tåg, och främst buss, mycket billigare, eller avgiftsfria. Här har både Region Östergötland med sina prishöjningar för kollektivtrafiken inom regionen men även riksdagen och regeringen en möjlighet men också en skyldighet att underlätta för kollektiva färdmedel genom att skjuta till resurser för att minska biljettkostnaderna. Vi efterlyser även fler åtgärder som att stärka den cirkulära ekonomin genom krav på återbruk för exempelvis möbler och inredning inom en större andel av den offentliga sektorn som sjukvården och skolan. 

Att vissa partier i samband med klimatpolitiska diskussioner anser att vare sig Linköping eller Sverige är tillräckligt stort för att kunna göra verklig skillnad när det kommer till de globala utsläppen är tveksamt. Det finns runt 100 länder med lika stor eller mindre befolkning än Sveriges och att säga att samtliga dessa länder är för små för att göra skillnad är sant var för sig, men tillsammans blir påverkan stor. Att varje svensk också släpper ut cirka fem gånger mer än vad Parisavtalets 1,5-gradersmål tillåter gör inte saken bättre. Sveriges utsläpp måste helt enkelt minska mycket snabbt. 

Sammanfattningsvis anser vi att Linköpings kommuns, Region Östergötlands och den högerkonservativa regeringens klimatambitioner måste höjas kraftigt. Satsningar måste till, åtgärder fås på plats och utsläpp pressas nedåt och allt detta mycket snabbare än vad som tidigare skett. Ungas framtidstro får inte försämras bara för att obekväma beslut måste tas.