Det kunde ha varit du. Du hör stridsflygplanen mullra över Linköping. Men det är inte Jas Gripen. Det är fiendeplan som drar in. En svart rökpelare syns i Hjulsbro, bara hundra meter från skolan där dina barn går. Du blir alldeles kall. Du samlar familjen och försöker lugna dina barn. Det är du som säger: ”Mamma har ordnat en resa. Vi kan inte stanna kvar. Det är inte säkert här längre. Vi måste åka härifrån.” För de flesta av oss blir det här ett tankeexperiment, som bäst en påminnelse om livets bräcklighet.
För dem som kommit hit som flyktingar är det verklighet. De har lämnat allt. De har fått erfara vad främlingskap innebär. De vet hur det känns att inte vara någon i det nya landet. De vet hur det är att bli sedda på med förakt. Bara för att de är främlingar.
Bland oss som jobbar på Bilda Gårdshuset har flera egna erfarenheter av främlingskap. Därför kan vi förstå något av hur det är att vara annorlunda, att inte passa in. Och vi kan förmedla hopp och mod till den som upplever sig som främling.
Bilda Gårdshuset behövs mer än någonsin eftersom vi kompromisslöst står på främlingens sida. Vi finns inte till för vår egen skull. Vi bryr oss inte om fin statistik, vinster eller gott renommé för dess egen skull. Vi finns för att tillvarata främlingens förmågor och bevaka hennes intressen, och om så krävs – ta strid för dem, kosta vad det kosta vill. Det är vårt existensberättigande.
Vinst för oss är att se Amin, som inte klarat SFI, få en fast anställning hos en företagare i Slaka, eller att se hur Amina går från att vara en uppgiven person till att börja tro på den egna förmågan och kunna stötta sina barn. Vinst för oss är när vi lyckas bryta ner fördomar både hos svenska arbetsgivare och hos våra deltagare.
Tillbaka till tankeexperimentet: Du står nu på flygplatsen i den stad du och din familj tvingades fly till. Det är en stad känd för hur effektivt man lyckats få invandrare inkluderade i samhället. Vid första intervjun frågar de hur du vill bidra till stadens bästa. Det förväntas av dig att du ska bidra – efter din förmåga. Allt annat vore ett slöseri med stadens och dina resurser. Åh vad fantastiskt, känner du! Här ser man mig som en resurs, och tror på min förmåga.
Det är en stad där idéer blir verklighet. Där samverkan mellan myndigheter, företag, religiösa samfund och ideella föreningar blomstrar. I den staden saknas revirtänkande och rivalitet. Där finns generositet, samverkan och kreativitet. Effekten har blivit att främlingskapet minskat, segregationen försvunnit, arbetslösheten eliminerats och vi-känslan blivit starkare än någonsin. Du inser att du i den här staden kan bygga ett nytt liv.
Kan denna stad vara Linköping? Känner du igen Linköping i beskrivningen ovan?
Från att ha utsetts till årets idrottsstad, cykelstad, studentstad, med mera är det nu hög tid att kavla upp ärmarna och sträva efter att bli landets bästa stad för integrering av migranter. Resurserna finns. Kunskapen finns.
Det är dags att visa att vilja och handlingskraft finns.
Bilda Gårdshusets personal
Neno Malesevic
Miriam Zwörner
Cecilia Annertz Lundgren
Sara Nordén
Samira Ali
Ian Lowry
Lena Sundqvist