Kommentar till "Konst ska nå alla", 20/9.
I en debattartikel i Corren den 20 september skriver KRO:s (Konstnärernas riksorganisations) representanter Eva Fornåå, Katarina Jönsson Norling och Sanna Svedestedt Carboo om bland annat enprocentsregeln. Den regel som säger att 1 procent av byggkostnaden vid ny-, om- och tillbyggnad avsätts till konstnärlig gestaltning. KRO gör det på ett förtjänstfullt sätt, för enprocentsregeln är verkligen värd att framhålla! Den har sitt ursprung i 1930-talets folkhemsbygge och har ännu inte överträffats av någon modell som fungerar mer effektivt vad gäller konst i offentlig miljö.
Vad som dessvärre inte verkar framgå av den KRO-enkät som de tre skribenterna hänvisar till, är att även Linköpings kommun arbetar med offentlig konst enligt enprocentsregeln. Sedan flera decennier tillbaka har framsynta beslutsfattare inom kommunen insett betydelsen och värdet av att nyttja densamma. Vilket gör att vi i tider av stark expansion och utveckling kan använda den med stor framgång.
Jag kan här ge några belysande exempel från de senaste åren: under 2013–2016 har Linköpings kommun varit med om att starta upp 42 nya offentliga konstprojekt. Vilket har resulterat i faktiska uppdrag till 59 konstnärer. Dessa har inte bara utfört uppdrag inom stadsgränsen, utan även berikat offentliga miljöer i till exempel Vikingstad, Brokind och Askeby. Av de 59 konstnärerna har 39 av dem varit östgötakonstnärer.
Med utgångspunkt i denna statistik vill jag hävda att Linköpings kommun ligger i framkant vad gäller arbetet med offentlig konstnärlig gestaltning, mycket tack vare enprocentsregeln.
Lars-Ove Östensson
konsthallschef Passagen Linköpings Konsthall
ansvarig för Linköping Offentlig Konst