Linköping får gärna växa – men inte på jordbruksmark

För varje hektar prima, ändlig åkermark som exploateras slås även en ny spik i kistan för vår inhemska livsmedelsproduktion och möjligheten att stärka vår beredskap, skriver Jeanette Blackert, regionordförande för LRF.

Ni kan börja med att titta på Tornbyområdet som ovanifrån endast ser ut att ha byggnader på en tredjedel av den ianspråktagna marken – där den allra mesta byggnationen är i ett plan, skriver Jeanette Blackert, regionordförande för LRF.

Ni kan börja med att titta på Tornbyområdet som ovanifrån endast ser ut att ha byggnader på en tredjedel av den ianspråktagna marken – där den allra mesta byggnationen är i ett plan, skriver Jeanette Blackert, regionordförande för LRF.

Foto: Åke Karlsson

Debatt2024-11-25 11:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på "Bristen på verksamhetsmark hämmar Linköpings utveckling" (4/11):

Johan Gustavsson, regionchef på Svenskt Näringsliv, skriver att Linköping behöver mer verksamhetsmark för företagsetablering här och nu, annars stannar Linköpings tillväxt av. 

Det Johan missar är att det faktiskt redan i dag bedrivs verksamhet på just den mark han vill exploatera, rent av verksamhet av Svenskt Näringsliv egna! Så, är ny företagsetablering mer värd än befintlig?

Varje miljon kronor som våra jordbruksföretag omsätter genererar indirekt 1,6 nytt jobb. Det är mer än någon annan bransch kan skryta med. Johan Gustavsson missar också att Linköping har flera stora företag som faktiskt har som affärsidé att förädla just det som åkrarna i Linköpings kommun avkastar. Stora arbetsgivare som till exempel HK Scan, Arla och Stjärnägg. Företag med många jobb.

För varje hektar prima, ändlig åkermark som exploateras slås även en ny spik i kistan för vår inhemska livsmedelsproduktion och möjligheten att stärka vår beredskap. 

För inte länge sedan deltog jag på ett seminarium anordnat av Linköpings kommun om civil beredskap. Jag fick då höra hur stolta företrädare från kommunen beskrev hur de i dag torkar in matportioner inför en kommande kris. För mig är det hål i huvudet hur en så krismedveten kommun kan vara Sverigebäst på arbete med beredskapsfrågan och samtidigt är Sverigesämst på att skydda det vi ska leva av och behöver i kris och i framtiden. 

En annan provocerande upplevelse är att man på E4 möts av neonljuset ”Linköping – Sveriges bästa innovationsstad”. Att man då inte ens har hittat innovativa lösningar på att mer resurssnålt och samtidigt effektivt använda den ytan som redan är exploaterad i kommunen. 

Jag skulle gärna vilja se en uträkning på hur mycket outnyttjad eller asfalterad yta som finns innanför Linköpings stadsskyltar. Ni kan börja med att titta på Tornbyområdet som ovanifrån endast ser ut att ha byggnader (= verksamhet) på en tredjedel av den ianspråktagna marken – där den allra mesta byggnationen är i ett plan! 

Nej, för mig får gärna Linköping växa, men inte på bekostnad av jordbruksmark!