Den offentliga sektorn bidrar idag till en onödig åtstramning i delar av samhällsekonomin. I ett läge när det finns stora behov av att sätta fler i arbete har vi istället stora överskott. Statens finanser har under de senaste tre åren redovisat stora överskott på 60–80 miljarder per år. Trots detta drar man med hänvisning till god konjunktur ned på arbetsmarknadsåtgärder för att nå budgetbalans.
Vad gäller de långtidsarbetslösas situation kan man knappast tala om högkonjunktur. I ett läge när staten lånar till negativ realränta blir det föga ekonomiskt att gå med stora överskott samtidigt som vi har många långtidsarbetslösa. De avskaffade extratjänsterna, där staten tog kostnaden och kommunerna ansvarade för att ta fram jobben, borde ha fortsatt under ett antal år tills arbetslösheten nått lägre nivåer.
Man pratar om integration, men när det gäller är det överskottsmål i statsbudgeten som prioriteras. Vill man på allvar förändra läget i landets utsatta områden är det här man börjar, större ekonomiska resurser för fler i arbete.
På samma sätt drivs Linköpings kommun med stora överskott. På marginalen hamnar dessa överskott på ett koncernkonto till 0 ränta. 2018 blev överskottet 237 miljoner, 2019 troligen lika mycket. Därutöver tar man ut en för liten utdelning från en extremt solid bolagskoncern som går med 1 miljard i årliga överskott.
Det är föga ekonomiskt att dra in en massa pengar i skatter, taxor och avgifter från den lokala samhällsekonomin för att på marginalen placera dessa på ett bankkonto till 0 ränta. Pengarna gör mycket mer nytta för Linköping om de går ut som löner till fler förskollärare, lärare, undersköterskor, ordningsvakter och nyanlända i arbete.
Delar av budgetprocessen i Linköping kan ifrågasättas. Fullmäktige får beslutsunderlag i form av prognoser som är så extremt försiktiga att de blir felaktiga. Som exempel kan nämnas att när budget för 2019 togs i december var prognosen att överskottet 2018 låg på 61 miljoner. Fem veckor senare vid bokslut har överskottet hoppat upp tilll 237 miljoner. Hade det varit känt när fullmäktige behandlade budgeten hade fördelningen av resurser för 2019 troligen sett annorlunda ut.
När sedan fullmäktige behandlar rambudget för 2020 i maj sker detta veckan innan resultatet för årets första fyra månader och årsprognosen finns framme. I vilken annan verksamhet har man en så pass bakvänd budgetprocess? Rambudgeten för 2020 borde självfallet behandlats efter resultatrapport och årsprognos för 2019. Nu har beslut tagits om fördelning av resurser som bygger på felaktigt underlag. De överdrivna bedömningarna om hög kostnadsutveckling 2019/20 visade sig inte stämma.
Behandlingen av det folkvalda fullmäktige är förvånande. Man låter fullmäktiges ledamöter lägga en massa energi på att förbereda sig, vässa argument och sedan debattera med felaktiga underlag. Därmed iscensätts något som kan liknas vid en politisk teater i fullmäktige.
För såväl stat som kommun gäller att har man ett antal år bakom sig med stora överskott kan man satsa mer. Pengarna jobbar bättre i form av löner ute i verksamheterna, som sedan används till konsumtion i den lokala ekonomin.
Michael Cocozza (L)