I dess spår har utsatta områden, eller no-go-zoner, vuxit fram. Idag bedömer polisen att det finns 61 stycken utsatta områden. Det rör sig om geografiskt avgränsade områden som karaktäriseras av låg socioekonomisk status där lokalsamhället påverkas kraftigt av kriminaliteten. Det kan röra sig om offentliga våldshandlingar som riskerar att skada oskyldiga, öppen narkotikahandel, parallella samhällsstrukturer, extremism och hög koncentration av kriminella. De värst drabbade områdena kallas för ”särskilt utsatta områden”, de bedöms vara 19 till antalet varav ett av dem är Skäggetorp i Linköping.
På ungefär ett år har det i Linköpings kommun ägt rum 16 stycken skjutningar varav sex med dödlig utgång. Att inte fler dött är ett mirakel givet att skjutningar ägt rum offentligt med många människor i närheten. Detta placerar Linköping som en av de värst drabbade kommunerna i Sverige när det kommer till skjutvapenvåld. En föga smickrande lista att kvala in högt på och något vi sverigedemokrater agerar aktivt för att motarbeta.
Fredagen den 18 februari besökte vi därför drabbade delar av Linköping, däribland Skäggetorp. Vi samtalade med boende i området, likväl som polisen, kring situationen. Vår slutsats efter besöket är enkel – rådande politik har misslyckats.
Hela systemet har brustit. Det förebyggande arbetet för att hålla ungdomar borta från kriminalitet. Rättsväsendets förmåga att arbete mot kriminaliteten och lagföra kriminella. Påföljderna har varit för klena varvid förbrytare med hög återfallsrisk snabbt kunnat begå brott igen. Avhopparverksamheten har varit snudd på obefintlig och kriminella som önskat lämna det livet bakom sig har inte sett några alternativ utöver att vara kvar.
Här behövs förändring. Socialtjänsten behöver mer resurser och befogenheter, samtidigt som ordning och reda ska upprättas i skolorna. Sveriges poliser och åklagare behöver fler kollegor, samt mer resurser och verktyg – något som delvis blir verklighet med den SD-/M-/KD-budget som i år blir verklighet. Vi behöver kriminalisera deltagande i gängmiljöer för att underlätta lagföringen av kriminella individer även när det är svårt att knyta dem till ett specifikt brott. Därutöver behöver staten ta ett större ansvar för avhopparverksamheten och underlätta för kommunerna. På så sätt kan samhället erbjuda ett riktigt alternativ för de som önskar bot och bättring.
Ett särskilt förslag som vi föreslår och som skulle vara välbehövt för Linköping är vistelseförbud, en påföljd som bland annat brukas i vårt grannland Danmark. Det innebär att kriminella kan förvägras närvaro i de områden där de har en negativ påverkan på omgivningen. Idag återvänder många gånger Skäggetorps dömda kriminella till just Skäggetorp, fortsätter att begå brott, och blir en förebild för den yngre generationen. Med ett vistelseförbud hade detta förhindrats och de som ännu inte snärjts in i kriminaliteten hade kanske sett andra möjligheter i livet.
Resterande partier har misslyckats med att upprätthålla trygg- och tillhörigheten i Sverige generellt – och i utsatta områden som Skäggetorp i synnerhet. Sverigedemokraterna erbjuder ett tydligt alternativ till detta misslyckande. Konkret politik som gör skillnad.