Varför, frågar ni och det är en befogad fråga. Två lodjur får skjutas i norra Östergötland och tre i södra.
I Östergötland finns cirka 50 lodjur. Under året har fyra skjutits i licensjakt, två dödats i trafiken och ett skjutits i skyddsjakt efter att ha tagit sig in i ett hjorthägn.
Lodjuret är en, enligt svensk lag och EU-regler, strikt skyddad art. Avsiktligt dödande av lodjur är som utgångspunkt förbjudet. Det finns undantagsregler enligt vilka jakt skulle kunna medges, men dessa ska, enligt EU-domstolen, tolkas restriktivt och kräver närmast rigorös bevisning. Svenska Rovdjursföreningen menar att det helt saknas juridiska förutsättningar för, eller ens behov av licensjakt på lodjur.
Lodjur gör i stort sett ingen skada alls, däremot en hel del nytta. Under 2019 dödades 4 får i Östergötland av lodjur och därtill 5 getter. I Östergötland finns cirka 40 000 får. Varje dödat får är naturligtvis ett för mycket. Men lodjur livnär sig till betydande del på mindre hjortdjur och bidrar därigenom till att minska skador på grödor och skador till följd av trafikolyckor. Om jag inte minns fel så dog en ambulansförare detta år efter en kollision med en dovhjort.
Nej, anledningen till att länsstyrelsen beviljar lojakt är att jägarna (2,6 procent av Sveriges befolkning) vill ha denna jakt. Det är en ren nöjes- och troféjakt. Det finns tydligen ännu i våra dagar människor som kan tänka sig att ”pryda” sitt hem med djurdelar. Är det ”macho” att skjuta lodjur? Så här kan det gå till. Hunden spårar upp ett lodjur och får det att ta sin tillflykt till ett träd. Sedan kommer den tappre jägaren och skjuter prick.
I Östergötland har vi väldig mycket dovhjort. För mycket tycker många. Därför har länsstyrelsen under det senaste året beviljat omfattande skyddsjakt på dovhjort för att reducera skador. Att bevilja skyddsjakt på dovhjort och samtidigt licensjakt på lodjur ter sig fullkomligt obegripligt, om man inte inser att jakten på lodjur enbart syftar till att tillmötesgå delar av jägarkåren.
Förra året omfattade beslutet fyra lodjur. Vi kan vara helt övertygade om att nästa år kommer det att bli sex, sju eller åtta, enligt välkänt mönster – om vi inte lyckas få stopp på eländet.
Så gott som alla svenskar, inklusive flertalet tamdjursägare och många jägare, vill ha möjligheten att se lodjur eller kanske glädjas av att bara veta att de finns i vår närhet.