Lodjuret är ett av våra mest uppskattade djur. Åtta av tio svenskar tycker om eller mycket om att vi har lodjur i Sverige enligt en undersökning från SLU 2021. De flesta i Sverige tycker lodjur ska få finnas här, och även i trakten där man själv bor.
Trots detta inleddes i veckan den årliga licensjakten på lodjur, en jakt som de flesta svenskar inte känner till. Totalt ska 201 lodjur skjutas, varav de flesta i södra halvan av landet. I Östergötland ska 28 lodjur skjutas, samtidigt som lodjur gör stor nytta i att hålla nere klövvilt. Betesskador orsakade av hjortdjur på skog och lantbruksgrödor uppskattas till miljarder kronor. Dessa skador skulle minska markant med fler lodjur, något som borde beaktas.
Lodjur som angriper tamdjur är ett väldigt begränsat problem. Av ungefär en halv miljon får i Sverige tas mellan 50 och 250 om året av lodjur – alltså 0,01–0,05 procent. De få lodjur som faktiskt river tamdjur skulle kunna hanteras med skyddsjakt, det vill säga jakt som inriktas just på djur som orsakat skada. Men de lodjur som skjuts vid licensjakten är till största delen sådana som inte gjort någon skada. Därför är licensjakten meningslös när det gäller att minska denna risk.
I stället ökar licensjakten risken för inavel. Lodjursstammen växer långsamt även utan jakten eftersom den är så geografiskt isolerad. För att göra det ännu värre sker licensjakten under djurens parningssäsong och riskerar att störa den lilla tillväxt som ändå sker. I början av 2010-talet ledde licensjakten till att lodjursstammen kraschade och jakten ställdes in under flera år.
Varför tillåts då licensjakten? Det beror på att högerpartierna och socialdemokraterna i riksdagen röstat igenom en rovdjursfientlig politik. En politik som går ut på att lodjuren inte ska konkurrera med jägare om rådjur – lodjurens huvudföda i södra Sverige – och jägare ska få fina troféer i form av lodjursskinn och lodjurskranier. I år kommer 330 utländska jägare att delta i lodjursjakten.
Vi tycker att rovdjuren ska få finnas och äta sina naturliga bytesdjur – människan ska inte ha ensamrätt att jaga rådjur och andra hjortdjur. Och vi vill hellre ha chans att se ett levande lodjur i naturen, än se dess skinn på en vägg. Licensjakten på lodjur är både omoralisk, otidsenlig och onödig.