I sitt sommartal sade Jimmie Åkesson (SD) att Kriminalvården bör byta namn till Straffverket. Syftet med namnbytet skulle vara att fokus inte ska ligga på vård, utan på straff. Att låsa in och hålla kriminella borta från gator och torg.
Menar Åkesson därmed att en brottsling endast ska kunna sitta av tid på anstalt? Att andra påföljder inte längre ska finnas? Straffad kan en dömd person bli redan i dag, genom att fråntas sin frihet. Den grövsta formen kan anses vara att bli inlåst på anstalt.
Kriminalvården består i dag av häkten, anstalter, frivårdskontor och en transportenhet. Jag har i mitt yrkesliv arbetat på häkte, anstalt och nu inom frivården. Frivårdens uppgift är att övervaka klienter som har skyddstillsyn, ungdomsövervakning, samhällstjänst, fotboja eller som är villkorligt frigivna. Merparten av alla kriminalvårdsklienter finns i frivården.
Likt Åkesson citerar jag Kumlas anstaltschef Jacques Mwepu, som i sitt sommarprat i P1 säger "för att en förändring ska kunna ske behöver en person befinna sig i en stödjande miljö". Kriminalvårdens uppgift är inte att förhindra det första brottet, utan se till att det inte sker fler. Det är det bästa vi kan göra, för både brottsoffer och förövare. Det första brottet förhindras via andra aktörer som skolan, socialtjänsten eller polisen.
Flera partier argumenterar för högre straff, även Liberalerna. Bland annat genom att skärpa straffen för vapenbrott och våldtäkt, samt att avskaffa dagens mängdrabatt. Vidare vill Liberalerna införa ett nationellt avhopparprogram, för att fler ska kunna lämna kriminaliteten bakom sig. Liberalerna vill också inrätta fler ungdomsfängelser och särskilda boenden för unga på glid, så att ungdomar kan få bättre vård under sitt straff.
Liberalerna vill att Kriminalvården ska göra allt för att motivera den dömde att bryta med brottslighet. En riktigt bra kriminalvård är därför ett av de viktigaste brottsförebyggande verktygen. Här skiljer sig Liberalernas inriktning för svensk kriminalvård fundamentalt från Åkessons och Sverigedemokraternas dito.
En frihetsberövad person ska släppas fri förr eller senare. Beroende på hur vi utformar anstaltstiden kommer personen att ha mer eller mindre goda förutsättningar att komma tillbaka in i samhället. I stället för att diskutera huruvida Kriminalvården bör byta namn till Straffverket bör vi därför diskutera hur utformningen av anstalterna ska vara.
Sysselsättning ska vara ett krav. Det ska finnas ett utbud som gör att klienterna ser fördelarna med att välja aktivitet framför passivitet. Fler yrkesutbildningar, studier och arbeten som möter arbetsmarknadens behov ska finnas. Obligatorisk behandling med ett stort utbud av behandlingsprogram, även av motivationshöjande slag. Krav och förväntningar på personen ska ställas och ingen ska sitta sysslolös på anstalten.
Villkorlig frigivning ska inte vara en rättighet. Det ska enbart vara aktuellt om personen har fullföljt sin planering på anstalten. Vidare behöver sekretessen mellan Kriminalvården och andra myndigheter luckras upp, för att effektiv samverkan ska kunna ske.
Förvaring är något som kan låta bra, men i praktiken skulle det endast förvärra den situation som Åkesson säger sig vilja förändra. Att välja SD:s strafflinje är inte hållbart. De som arbetar inom Kriminalvården är människor vars uppgift inte ska vara att straffa. I stället ska de motivera personer till laglydiga liv.
För att upprätthålla ett rättssäkert och tryggt samhälle behöver vi upprätthålla en värdig människosyn. Det skapar i sin tur samhörighet och gemenskap. Det är så vi skapar ett tryggare Sverige.