Tidöavtalet innehåller kameler som gör ont att svälja

Johan Pehrson (L), Jimmie Åkesson (SD), Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch (KD) på väg mot dagens presskonferens.

Johan Pehrson (L), Jimmie Åkesson (SD), Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch (KD) på väg mot dagens presskonferens.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Debatt2022-10-14 16:50
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I dag skulle min morfar, som hastigt avled i somras, blivit 83 år. Min moderata morfar som lärde mig att bli en politisk nörd precis som han själv var. På samma dag presenteras Tidöavtalet som ska ligga till grund för den kommande borgerliga regeringens arbete. Ett avtal som gör att varje liberalt sinnad människa får en klump i magen. 

Det finns självklart ljusglimtar med Tidöavtalet. Regeringen kommer att fortsätta driva på för en skola som möter alla elevers behov och med ett tydligt fokus på kunskapsutveckling. Sjukvården ska bli ett ökat nationellt ansvar för att säkerställa att alla får en likvärdig vård oavsett var man bor. Och regeringen ska bekämpa fattigdom genom att göra det olönsamt att leva på bidrag i stället för att arbeta. Det är sund och klassisk borgerlig politik. 

Men avtalet innehåller också enorma kameler som gör fysiskt ont att svälja. Det är en politik som urholkar det svenska rättssystemet, begränsar människors frihet med hjälp av visitationszoner och för en arbetsmarknadspolitik som leder till färre jobb. Till råga på allt deklarerar Ebba Busch att avtalet betyder att ”Samtliga fyra partier kommer att bära helheten”. Det innebär alltså att partierna i kommande budgetförhandlingar inte ska driva på för sin egen politik utan att de i stället ska lägga sig platt för Sverigedemokraternas krav. Det är en anmärkningsvärd kommentar som i praktiken innebär att vi får en regering med borgerliga partier som administrerar sverigedemokratisk politik. 

Jag känner min morfars ilska inom mig. Jag känner hur alla hans argument för varför en borgerlig regering bör driva borgerlig politik sitter i ryggmärgen på mig. Jag känner hans oro bubbla inom mig och lägga sig som en klump i magen. 

Därför vill jag uppmana mina borgliga vänner att ta kampen. Till dig som är moderat vill jag uppmana att fortsätta ta debatten mot politik som skadar jobben. Till dig som är kristdemokrat önskar jag att du fortsätter kämpa för ett bistånd som ökar friheten för fler människor världen över. Till dig som är min liberala partivän vill jag uppmana att du tillsammans med mig blir en blåslampa mot partiledningen för att de varje dag i regeringskontoren slåss för en rättssäker kriminalpolitik. Låt oss hedra våra förkämpar genom att ta kampen för borgerlig politik. Det hade morfar velat.