Svar på "Linköpingspolitiker, släpp tunnelseendet" (22/10):

I en utmärkt artikel visar Ulf Flodin om alternativ till underjordisk station för Ostlänken i Linköping. Det vore orimligt att bygga under jord i det kostnadsläge som anges i artikeln. Ostlänken beräknas nu kosta 83 miljarder, ungefär 10 gånger så mycket som angavs ursprungligen. Om man bygger en underjordisk station kommer man sannolikt över 100-miljardersstrecken. 

Det kanske mest intressanta är dock att Ulf Flodin uppenbart är beredd att överge höghastighetskonceptet. Han representerar Järnvägsfrämjandet som är en stor pådrivare av höghastighetståg. Innebär det att han i det här utspelet har sin organisation bakom sig? Och innebär det steget fullt ut att satsa på järnväg som även kan ta gods?

Vi bygger en järnväg för 100–150 år framåt i tiden och då kan vi inte välja bort den möjligheten. För sträckan Lund–Hässleholm har region Skåne räknat ut att 2040 är gamla stambanan så gott som fullbelagd. Förmodligen gäller ungefär samma Norrköping–Mjölby. Även om en ny höghastighetsbana skulle ge viss avlastning.

Gamla banan skulle då ha cirka 75 procents beläggning, medan nya höghastighetsbanan skulle ha cirka 20 procents beläggning. Sveriges genom tiderna dyraste järnväg ska alltså ligga med 80 procent outnyttjad kapacitet medan tågen skulle köa på gamla banan. Helt orimligt använda skattepengar. 

”Så om de ska bli någon omställning av den långväga trafiken längs E4:an måste Linköpings kommunpolitiker släppa sitt tunnelseende”, avslutar Ulf Flodin. Men då måste det också finnas spårkapacitet för gods. En fråga jag belyst i tidigare inlägg 15/10.

Låt oss därför enas om att de bästa för Sverige är att bygga vanliga standard snabbtågsbanor för 250 km/t – som även kan ta gods.