Under 2019 träffade vi i Fjärde Tankesmedjan ett antal politiker både på regionnivå och i Linköpings kommun – vi frågade, vilken målbild har ni för fjärde storstadsområdet?
Vi överlämnade ett underlag där vi visade att om det inte sker en ambitionshöjning så kommer Östergötland att bli en satellit till Stockholm utan egen bärkraft och med stora obalanser mellan våra stora städer, Linköping och Norrköping, och övriga relativt små kommuner. Den utveckling som vi då refererade till avsåg Östergötlands utveckling för perioden 2014-2017.
En ny sammanställning som vi gjort, nu för perioden 2017–2019, visar på en fortsatt otillräcklig befolkningsutveckling för Östergötland relativt övriga tillväxtområden och för våra små kommuner en fortsatt kräftgång relativt Linköping och Norrköping.
Om denna utveckling inte bryts så kommer flertalet små kommuner i Östergötland att bli avfolkningsbygd och framtida stödområden utan egen bärkraft. Vill vi det och vad krävs för att undvika att en sådan situation uppstår?
En fungerande region är vårt svar och vi ser tyvärr inga tecken på det – nu senast går vårt regionråd Julie Tran i svaromål på KD:s förslag att se över Tjust- och Stångådalsbanan.
Nu som tidigare avvisas alla förslag på upprustade matarbanor med att ansvaret ligger på Region Kalmar och svenska staten – hur skulle det se ut om vi prioriterar medel ur Östergötlands länsplan på 1,5 miljarder till en upprustning som beräknas kosta mellan 4 och 14 miljarder. Det är ju helt orimligt och inte något som vi tror KD:s politiker avsåg eller någon annan heller för den delen.
För att finansiera en upprustning av Tjust- och Stångådalsbanan så måste medel prioriteras ur Trafikverkets anslagsram för nationella projekt. Det är naturligtvis Julie Tran medveten om och då blir istället frågan att det skulle gå ut över Ostlänken.
Visst är det enkelt argumentera på denna nivå men ytterst beklagligt, särskilt som våra politiker i Linköping vill ha tunnlar för 15 miljarder. I alla andra län så samlas nu kraft för att lyfta fram sina interna behov inför regeringens behandling av Trafikverkets inriktningsunderlag som avser en ny nationell plan för perioden 2022–2033.
I veckan före jul så hade vår infrastrukturminister Tomas Eneroth bjudit in alla regioner och näringslivsrepresentanter till en digital konferens för att låta alla i hela landet få sin röst hörd i en gemensam konferens. Bänkade var alla regioner som fick tillfälle att föra fram sina utmaningar för att deras region skulle få sin del av anslagen.
Alla framförde satsningar på sina matarbanor som en helt nödvändig del av den nya planen – för att få en effektiv anslutning till de nya stambanorna och för att få en balanserad utveckling i sina regioner. Bänkade var alla handelskammare från norr till söder som förstärkte kraven för att också industrins behov skulle tillfredsställas.
Östergötland lyste med sin frånvaro och verkade nöjda med att ingå i Mälardalsrådet.
Kontenta –ensidigt fokus på nya stambanor tar tyvärr bort uppmärksamhet från regionens övriga inre angelägenheter. Satsningar på regionala trafikstråk är en del av lösningen på våra hållbarhetsmål i Agenda 2030 – vi undrar hur regionens färdplan egentligen ser ut?
Tågutvecklingsplan 2040 är tyvärr bara tillbakablickande. Vår rapport om Östergötlands prekära läge har skickats till våra ansvariga politiker – det finns fortfarande tid att skriva skarpa yttrande till regeringens Infraplan, deadline är 29 januari. Vi följer med intresse hur regionen agerar.