Svar på "Oansvarigt att genomföra licensjakt på lodjur 2022" (17/11):
Vi anförde en mängd skäl, vilka i sammanfattning innebär att lodjur gör långt större nytta än skada för mänskliga intressen. Därtill kommer lodjurens betydelse för ekosystemen.
Landshövdingens svar blev tyvärr ett icke-svar. Han försökte inte ens bemöta ett enda av våra argument, utan menar uppenbarligen att så länge Sveriges lodjurspopulation håller nosen över vattenytan ska man skjuta ner den till precis vattenytan.
Han skriver att länsstyrelsen ansvarar för att ”konflikter med näringar och andra intressen minimeras i länet”. Men det var ju just detta vi ville påvisa. Nämligen att lodjur, främst genom att decimera de alltför stora stammarna av dovhjort, effektivt bidrar till att reducera kostnader för spannmåls- och trädgårdsodlare samt att reducera antalet olyckor i trafiken. Allt detta kostar näringarna oerhörda belopp för att inte tala om det lidande som följer av trafikolyckor. När han tar upp ”minimera konflikter med andra intressen” så tar han direkt parti för jaktintressenterna som vill hålla tillbaka lodjurspopulationen. Jägarorganisationerna vill optimera förutsättningarna för jakt på klövvilt och behålla troféjakten på lodjur. Två jaktformer som det går att tjäna stora pengar på för jaktföretag och skogsägare. Dock till en än större kostnad för samhället och jordbruket.
Åren 2020 och 2021 omfattade licensjakten på lodjur fyra respektive fem individer i Östergötland. Om vi räknar med att varje lodjur i genomsnitt tar cirka 65 hjortdjur per år skulle bara de fem lodjur som sköts i vintras ha reducerat våra mindre hjortdjur med över 300 individer – enbart under ett år. Många spannmåls- och trädgårdsodlare skulle nog ha varit mycket glada att slippa dessa hjortars härjningar i sina odlingar.
Beslut att tillåta licensjakt på lodjur har grundat sig i det förvaltningsmål som har satts av länets Viltförvaltningsdelegation (VFD), nämligen sju föryngringar (honor med ungar). Förra året hade vi 14 föryngringar. Rent biologiskt finns det utrymme för säkert dubbelt så många. Men detta väger uppenbarligen lätt för landshövdingen när VFD har beslutat. Det är viktigt att förstå i detta sammanhang att VFD till helt övervägande del består av personer som antingen själva är jägare eller representerar intressen som vill ha så få lodjur som möjligt. I vissa fall av oförklarliga skäl. Det är till exempel svårt att förstå att LRF inte tillhör lodjurens främsta supportrar. Deras medlemmar är kanske de som har mest att vinna på att vi har många lodjur.