Replik på "Ihåligt mantra från S" (6/4).

Äldreomsorgen i Sverige behöver en långsiktigt trygg finansiering för att vi ska kunna bygga ut den när allt fler lever allt längre, höja kvaliteten och förbättra arbetsvillkoren. Vi har ingen avsikt att mörka något, snarare tvärtom. 

Faktum kvarstår att den S-ledda regeringen under 2020 la 105 miljarder kronor för att stärka välfärden. Siffrorna i sig talar sitt tydliga språk.

 

Trots att vi sedan länge vet att andelen äldre kommer öka kraftigt i Sverige har KD upprepade gånger valt skattesänkningar framför resurser till äldreomsorgen under sina år i regeringsställning.

Er partiledare vill gärna profilera sig i frågan äldreomsorg men blundar för att partikamraterna lokalt inte gör ett dugg. 

Detta märks inte minst i Linköping, där ni tillsammans med de styrande borgerliga partierna röstat nej till flera förändringar som behöver genomföras. Ni har exempel sagt nej till fler sjuksköterskor och förstärkt medicinsk kompetens bland personalen.

 

Personalens arbetsvillkor är dessutom en fråga som ni i KD säger vara viktig, men samtidigt väljer att skjuta ifrån er. Det är att fly sitt ansvar. 

I Linköping säger ni nej till att ta bort delade turer hos personalen, ni har avbrutit införandet av rätt till heltid och röstat nej till bättre och kompletta arbetskläder. 

De lokala satsningarna på grundbemanning och utbildning av medarbetarna, som Liselott Fager (KD) lyfter, är enbart tillfälliga. Vad händer när tiden löpt ut?

 

Ska vi långsiktigt stärka äldreomsorgen i Linköping måste vi lägga mer pengar på den och gå in politiskt för att förbättra personalens arbetsvillkor. Det finns inga genvägar. 

Om pengarna som staten prioriterat för äldreomsorgen inte används lokalt, vilket nu sker i Linköping, kan heller inte äldreomsorgen förbättras. 

Politik spelar roll, därför behövs ett S-lett styre såväl lokalt som nationellt. För att vi ska få en äldreomsorg att vara stolta över.