För några veckor sedan kallades det till pressträff där kommunledningen sa att exploateringen av jordbruksmarken i Distorp och Ekängen var ett undantag.
”Linköpings kommun har en restriktiv inställning till byggnation på värdefull jordbruksmark”, sa de. Kommunen ska inte bygga något mer på jordbruksmark. Men det går fort när Linköpings kommun svänger. Det är svårt att hänga med. Nu ska Hackefors skövlas och asfalteras.
”Byggnation på åkermark ska undvikas så långt det är möjligt”, och ”jordbruksmark är ett viktigt intresse att beakta vid planering av ny bebyggelse” står det i kommunens landsbygdsstrategi. Tomma ord.
Allt för ofta får vi höra att det är sista gången bra åkermark ska exploateras och bebyggas. Men med så många ”sista gånger” blir det till slut stora arealer. I dagsläget försvinner ett hektar i timmen, vilket motsvarar 10 000 limpor årligen. På ett år blir det förskräckligt mycket mark och mat som förloras i Linköping.
Kommunledningen missar att livsmedelsproduktion från jordbruksmark är grundläggande för att föda befolkningen. Utan mat och friskt vatten kan ingen av oss överleva. I Sverige har vi knappt 2,6 miljoner hektar åker och 0,4 miljoner hektar betesmarker vilket motsvarar 7 procent av landarealen. Sju procent!
I svensk lag står det klart och tydligt att ”jord- och skogsbruk är av nationell betydelse”. Livsmedelsproduktion är en samhällsviktig verksamhet. Med livsmedelsproduktion i den egna kommunen kan befolkningen äta sig mätta även under kriser. Därför vill lagstiftaren att stadsplanering sker på redan exploaterad mark eller mark som inte kan odlas.
När varannan tugga vi äter är importerad och många svälter i andra länder, kan man fundera över det riktiga i att vi som har pengarna äter upp någon annans mat. Hur ska vi tänka den dag när vår importerade mat inte går att köpa, trots att vi har pengar, för att då är den inte till salu?
Vi måste bli mer självförsörjande, lyfta det lokalproducerade och värna svenska varor. Det är också lätt att glömma det faktum att bönder är företagare som behöver bra marker. Många gånger är lantbruksföretaget den motor på landsbygden som garanterar sysselsättning, biologisk mångfald och öppna landskap.
Det behövs en kommunstrategi där landsbygdsföretagare har tillgång till bra marker och kan utveckla sina företag, säkra lönsamheten och stärka sin beredskap, ge jobb, skatteintäkter samtidigt som de gynnar höga naturvärden i området. En långsiktig inriktning där bönder får möjlighet att använda och bruka all sin mark för livsmedelsproduktion.
Med de planer som Linköpings kommun på kort tid presenterat kommer cirka 60 hektar tas ur produktion vid Hackefors och som tidigare känt 270 hektar vid Distorp och Ekängen. Det är ett område stort som 650 fotbollsplaner där det kan bakas 3,3 miljoner limpor per år. Det motsvarar 27 limpor per person och år för Linköpingsborna i centralorten.
Tänk om och tänk smart, hushålla med resurserna och kasta inte bort bra mat från era bönder. Som växande stad behöver Linköping både limpor och en grön näring med framtidstro.