För några dagar sedan överlämnade den parlamentariskt tillsatta kommunutredningen under ledning av Niklas Karlsson (S) sitt slutbetänkande till statsrådet Lena Micko (S).
Kommunutredningen var parlamentariskt sammansatt och kom nu med sex punkter som de anser skall lösa de problem i ojämlikhet mellan stora och små kommuner som samhällsutvecklingen har skapat sedan förra kommunöversikten på 1970-talet.
Jag vill påstå att ingen av dessa punkter har den målbild, kraft och politiska skärpa som skulle krävas och kunna få ett kommunalråd i en liten kommun att uppge sin egen kommuns identitet eller sitt kommunnamn frivilligt för något annat. De kämpar på som vanligt varje år med budgeten och vägrar att inse allvaret i vad som håller på att ske runt omkring dem.
Centern i Mjölby höll i början av 1980 på att skriva en historik över Centerparties utveckling hittills och bland de omtalade personerna var bland annat de gamla centerkämparna C-G Pantzar, Gunnar Ektander, Svea Anderson, Sven Littorin och Marianne Karlsson för att nämna några. Jag som vid den tiden mera tillhörde nästa generation blev erbjuden att skriva om framtiden och det gjorde jag under rubriken ”Centern behövs nu och i framtiden” där jag betade av ämnesområde efter område.
Beträffande kommunen skrev jag ”Storskalighetens politik har inte alltid visat sig hållbar. Dessvärre tror jag ändå att Mjölbyborna i framtiden får vara med om ytterligare en kommunsammanläggning. Man ser redan nu ökande samarbete på skola-, räddningstjänst-, civilförsvar-, kollektivtrafik-, polis-, och andra ämnesområden mellan Mjölby, Boxholm och Ödeshögs kommuner, varför jag i fjärran ser en tänkbar ny kommunbildning”.
Det har nu gått 40 år sedan dess rader och nu är vi där, oavsett vi vill det eller inte. De ekonomiska villkoren för att driva en mindre kommun idag har inte utvecklats i samma takt som kostnadsbilden för de uppgifter som kommunallagen säger att man skall uppfylla.
Det här är mycket större än så. Jag tror att regeringen måste ta tag i den här frågan med ett mycket större allvar, vi skall inte som kommunutredningen nu föreslår hålla på att lappa och laga, det löser inte problemet.
Min målsättning har ett mycket vidare synsätt och bygger på att arbetsmarknaden i framtiden koncentreras till ett fåtal stora platser inom varje län, så även inom Östergötland. Då blir den övergripande frågan, hur kan så många personer som möjligt nå till dessa arbetsplatser. Svaret är enkelt. Den nya kommunkartan över Östergötland och gränstrakterna mot andra län runt omkring måste därför utgå från de framtida transportvägarna, järnvägen och landsvägen.
De nya kommunerna måste utformas så att de får kontakt med minst en men helst med båda transportmedlen. Hur många kommuner detta innebär vill jag inte uttala här, även om jag har en ide, men att det inte innehåller 13 kommuner inser var och en som kan tänka framåt.
Att bo på en plats och arbeta på en annan plats med några mil emellan kommer att bli allt vanligare. Det som avgör för dessa människor är hur man enklast förflyttar sig mellan dessa två punkter. Detta kommer att avgöra din framtid, inte vilka gamla kommungränser du passerar längs vägen.
Använd framtidens Östergötland till ett förslag med gemensam målbild med ögon även riktade mot EU. Idag är Östergötland med knappa 500 000 innevånare tyvärr inte större än en halvstor stad ute i Europa.
Sten-Åke Andersson, tidigare kommunpolitiker i Mjölby och landstingspolitiker i Östergötland