De kriminella gängens våldskapital och likgiltighet kring huruvida oskyldiga drabbas vid olika attentat har knappast undgått någon. Vad som inte fått lika stor uppmärksamhet är den organiserade brottsligheten som också äter sig in i vårt välfärdssystem och det legala samhället. Fusk med bidrag, ersättningar och skatter är gängens främsta inkomstkälla, och inbringar större summor än narkotikahandeln. Enligt Ekobrottsmyndigheten kan ekobrotten kosta samhället så mycket som 100 miljarder kronor per år, då är även bokföringsbrott inräknat.
Ett färskt exempel på hur gängen finansierar våldet är ett bedrägeri mot CSN. En 25-åring med kopplingar till Rawa Majid häktades i höstas för anstiftan till mord på en 15-åring i Skogås. I förundersökningen kan man läsa att han tros ha varit delaktig i att betala ut 100 000 kronor till tonåringen som sköt ihjäl 15-åringen. Samtidigt misstänks samma 25-åring för att ha lurat till sig lån och bidrag på sammanlagt 216 931 kronor från CSN.
Genom att förfalska ett medicinskt lämplighetsintyg från Transportstyrelsen för en pilotutbildning i Grekland, fick 25-åringen sin ansökan beviljad. Han betalade dock aldrig någon kursavgift och dök inte upp på utbildningen. Det är inte långsökt att tänka att medlen från CSN kan ha använts till att betala den lejde mördaren.
Det här är bara ett av många exempel på hur kriminella lurar till sig skattemedel. De är kreativa när det kommer till att ta fram nya upplägg. Ekobrottsmyndigheten varnar för att kriminella har börjat driva vårdcentraler och vaccinationsmottagningar. Försäkringskassan vittnar om hur deras system utnyttjas av grov organiserad brottslighet genom fusk och bedrägerier.
Det vore naivt att tro att vi kommuner är förskonade från problemet. I Linköping arbetar vi på olika sätt för att stoppa bedrägerierna. Vi har anställda som på heltid jobbar med att kontrollera utbetalningar inom försörjningsstödet, och vi har sagt upp avtal med vårdföretag som visat sig vara kriminella genom att lura till sig pengar. Vissa av dem har blivit återbetalningsskyldiga efter att vi drivit processer mot dem i domstol.
Men det räcker inte. I vår vardag som kommunpolitiker ser vi att det också krävs förändrad lagstiftning. Sekretessregler förhindrar olika myndigheter från att utbyta värdefull information, och gör att olika delar inom Linköpings kommun inte heller får utbyta information internt.
Varje politiker och kommunanställd behöver även i sin vardag bli mer medveten om hur vi ska jobba för att stänga ute kriminella från vår organisation. Det kan till exempel handla om nya rutiner hos HR-funktionen för att försäkra oss om att vi inte anställer någon med kopplingar till organiserad brottslighet.
Slutligen får vi inte glömma att Sverige fortfarande tillhör de mest stabila länderna i världen och att den stora majoriteten av befolkningen är laglydiga människor som gör rätt för sig. Just därför är det viktigt att vi som samhälle orkar stå emot infiltration och sätta stopp för korruption och välfärdsbrottslighet. Det är en av de högst prioriterade frågorna för S+M-styret i Linköping den här mandatperioden.