Den senaste tidens granskning av hur kommunen hanterar placeringar i nätverkshem visar på en oroväckande avsaknad av både empati och respekt för gällande lagstiftning. Barn som hade kunnat bo hos släktingar eller närstående – människor de redan känner och litar på – skickas i stället till okända familjer långt bort.
Kommunens brister i att utreda nätverkshem som ett förstahandsalternativ är ett svek mot barnen och deras familjer. Socialtjänstlagen är tydlig: barnets nätverk ska prioriteras, så länge det är lämpligt. Ändå väljer Linköping, i strid med såväl lagstiftning som sunt förnuft, att inte hörsamma dessa alternativ.
Granskningen visar flera exempel där barn rycks upp från sina sammanhang och tvingas till placeringar långt bort. I ett fall nekas en mormor att bli familjehem för sitt barnbarn trots att barnet redan bor hos henne och att socialtjänstens barnhandläggare anser att det är det bästa alternativet. I ett annat fall skickas en tonåring till en annan del av landet i stället för att placeras hos en trygg och närstående vuxen. Vi anser att kommunens hantering av detta är ett gigantiskt misslyckande då man gång på gång ignorerar familjernas vilja och barnens behov.
Linköping har valt att tolka nätverksplaceringar som en risk snarare än en möjlighet. Enligt kommunen kan det finnas "dubbla roller" i ett nätverkshem som gör det svårt att hantera relationen mellan barn, biologiska föräldrar och släktingar. Men detta resonemang motsägs av såväl lagstiftningen som forskning, som gång på gång betonat vikten av att hålla kvar barn i sin trygga miljö. I stället för att se potentialen i nätverkshem verkar kommunen fokusera på att hitta orsaker till att säga nej.
En av anledningarna som kommunen anger för att neka nätverkshem är ekonomiska utmaningar hos släktingar, trots att detta inte är ett krav i lagstiftningen. Om vi skulle utgå från vårdnadshavares eventuella skulder som utgångspunkt för gott föräldraskap så är det tyvärr många av oss Linköpingsbor som skulle underkännas. Här skulle socialtjänsten i stället kunna erbjuda råd och stöd för att komma tillrätta med ekonomiska bekymmer, se från fall till fall och hela tiden ha barnets bästa för ögonen. Vi har också svårt att se god ekonomisk hushållning i att anlita företagsdrivna familjehem som kostar kommunen tre gånger så mycket när det i stället kan finnas lämpliga nätverkshem i barnets närmiljö.
Att inte ordentligt utreda familjer i barnets nätverk är en direkt undermålig hantering av ett så viktigt område som barns trygghet och välmående. S+M-styret och ansvarigt kommunalråd Annika Krutzén (M) måste ta ansvar för varför Linköping är sämre än andra jämförbara kommuner när det gäller andelen nätverkshem. Här räcker det inte bara att ordförande Krutzén säger att hon är “förundrad” över hur det ligger till! Som ordförande och erfaren ledamot i social- och omsorgsnämnden så ska inte det här komma som en överraskning.
Vi i oppositionen kommer att kräva svar och agera för att säkerställa att familjehemsplacerade barn i Linköping får möjligheten att växa upp i en trygg miljö och så långt det är möjligt, med människor de redan känner och litar på.