När personalen vittnar om en arbetssituation som varken medger toalettbesök eller ens att kunna efterleva läroplanen blir styrets iskalla “tuffa tider” mantra en mager tröst, särskilt mot bakgrund av det stora överskott på 370 miljoner kronor som nyligen presenterats. Är det inte dags att det nuvarande S+M-styret medger att skola och förskola inte är ett prioriterat område och inget de anser kräver särskilda resurser?
Vilken Ica-anställd skulle acceptera att under loppet av en arbetsdag plötsligt få uppdraget att åka till en annan Ica-affär och sitta i kassan där? Vilken politiker, eller tjänsteperson för den delen, skulle tycka att det var en acceptabel arbetsmiljö för egen del?
Självklart så sparar kommunen pengar på att inte tillsätta vikarier, men det sker på bekostnad av minskad trygghet för både personal och barn inom förskolan. Genom att plocka bort vikarier och timanställd personal får vi i stället en oändlig vikariebank i de som redan har en tillsvidareanställning. Tills de kroknar helt och inte står ut vill säga. Mot bakgrund av det vi kunnat följa i den här tidningen så dröjer det nog inte så länge.
Den risk- och konsekvensanalys som ska genomföras innan systemet med “samplanering” förs in är nog så viktig, men vad händer sedan med denna riskanalys? Vem hanterar resultatet? Har man ens haft kontakt med någon kommun som redan infört detta och sett någon utvärdering av det?
Att ordförande i barn- och ungdomsnämnden menar att andra lösningar än denna kan bli aktuella om utfallet skulle fungera dåligt är så klart bra, men förskolan fungerar redan dåligt enligt vittnesmål från personalen. Tror man verkligen på fullaste allvar att systemet med “samplanering” som beskrivs ovan kommer bli ett lyft för förskolan?!
Att S+M-styret behöver bli bättre på att involvera oppositionen i stora beslut är en åsikt som delas av hela oppositionen. Att L påstår att Linköpingslistan involveras är delvis riktigt eftersom vi får information några dagar innan genom vice ordförande i nämnden, men att inte göra politik av detta innan personal och vårdnadshavare är informerade är en självklarhet för oss i Linköpingslistan.
Har man själv varit med om en nedläggning av en skola, där personal och vårdnadshavare fick nyheten via lokalradion klockan sex på morgonen, inser man vikten av hänsynsfull kommunikation till berörda grupper, även om styret lämnar en del i övrigt att önska i sin hantering av nedläggningen.
Det är en nedmontering av förskolan som vi ser. Det är ingenting annat. Vi kan bara hoppas att Linköpingsborna, om de vill värna om skola och förskola, minns detta när det blir dags att rösta igen. Förhoppningsvis finns det någon skola kvar att tala om vid det laget.