Jag tror nästan alla kan skriva under på att det Jomshof delat är orimligt. Även om lagen tillåter honom efter utredningens nedläggning. Vilket är rimligt. Men allt som är lagligt är inte lämpligt, skriver Liselotte Andersson.
När makten kostar mer än vad den smakar, vaknar man lätt med en bitter eftersmak i munnen. Tiden är inne att stå upp bredvid en partikollega, som tog helt rätt ståndpunkt i frågan kring huruvida det är rimligt att lägga ut generaliserande propaganda mot en hel religion som förtroendevald för hela svenska folket. Beslutet togs för en tid sedan, och nu är jag redo att dela det.
Att vara riksdagsledamot är att föra folkets talan. Det folk som har röstat på ditt parti och din politik. Men att vara ordförande i justitieutskottet är att driva alla svenskars bästa framåt. Oavsett hudfärg, religion, härkomst, eller politisk åsikt. Du är där för att du är vald till ledare. Du ska ödmjukt men handfast driva framåt. Till något som är bättre och större än det var i går. Du behöver ha en riktning och stark moralisk kompass i vad som är rätt. För du bär ett stort ansvar för väldigt många människor.
Det är ett uppdrag som kommer med ansvar. Att stå över sina privata fördomar och driva sakfrågor framåt utifrån fakta, forskning och beprövad erfarenhet med ett stort mått av medmänsklighet och din ideologi. Beroende på om du är socialist eller borgerlig, så väljer du din riktning. (Stark stat som socialist eller tro på individens kraft som borgerlig.)
Så många som möjligt kan förhoppningsvis skriva under på att du tar rätt beslut. Alla kommer inte hålla med, men dina argument för ett beslut ska vara så grundade att det är svårt att argumentera emot, och håller inte dina argument så behöver du göra en självrannsakan i om beslutet behöver omformas.
Jag tror nästan alla kan skriva under på att det Jomshof delat är orimligt. Även om lagen tillåter honom efter utredningens nedläggning. Vilket är rimligt. Men allt som är lagligt är inte lämpligt. En hel del beteenden bygger i stället på kultur, värderingar och sunt förnuft.
Men att mitt parti ska be om ursäkt för att SD, enligt artiklarna som publicerats, säger att uttalandet är kränkande, det är dock helt orimligt. Att någon skulle utkräva en ursäkt för att man säger det som behöver sägas, det visar på vilket parti man har att göra med när man pratar med SD. Den lättkränkta varianten. Inte min typ av ledare. I en relation bör man kunna ta den typen av feedback, inga avtal i världen ska hindra någon från att uttrycka sin åsikt? Det kan väl knappas SD propagera för i samma andetag som de står bakom Jomshof?
Rätt av SD hade varit att säga: "Ja, det här inlägget är orimligt formulerat. Vi bör i fortsättningen ta ställning i sakfrågor, och enskilda samhällsproblem med specifika individer och inte döma alla muslimer på förhand, som kommer till och lever i Europa".
Precis som jag personligen inte tar mig rätten att döma varenda Sverigedemokrat utifrån de fördomar jag har om dem. För jag vet bättre. Inte alla representanter för Sverigedemokraterna är islamofober eller rasister. Faktiskt väldigt få. Men några är det! Vissa mer öppet än andra, och deras partiledning är inte tillräckligt avståndstagande och tydliga med vilka värderingar de vilar på. Långt ifrån.
Allt jobb som våra fantastiska ministrar gör. Acko inom sjukvården, Erik och Andreas och sist men inte minst Jakob Forssmed, får inte stå i centrum. Jakob är en eldsjäl som driver på i de mest komplicerade frågorna där vi tidigare har saknat ståndpunkt nationellt, skriver Liselotte Andersson.
Jag var förtroendevald för Kristdemokraterna och har under våren uttryckt min oro till partiet över att vi tappar vår grund. Vår ideologi som är så stark i mig får inte ta tillräcklig plats i den nationella bilden.
Allt jobb som våra fantastiska ministrar gör. Acko inom sjukvården, Erik och Andreas och sist men inte minst Jakob Forssmed, får inte stå i centrum. Jakob är en eldsjäl som driver på i de mest komplicerade frågorna där vi tidigare har saknat ståndpunkt nationellt.
Ingen av dessa representanter har fått tillräckligt med mediatid för att visa det viktiga arbetet de gör, och hur de får igenom sina reformer på områden där tidigare regeringar har stått still i många år. För KD har i stället brottas med uttalanden från partiledare, partistyrelse och europaparlamentariker om islam, misstänkliggörande av en hel folkgrupp genom deras inlägg i hedersvåldsdebatten, JD Vance som föredöme, och sist men inte minst den påstådda ursäkten till SD.
Jag är alldeles för mycket folkrörelse för att ha insyn i vad partiet på den nivån gör eller inte gör, men hade det varit mitt parti och jag läst i tidningen att vi har bett om ursäkt, då hade jag gått ut och förtydligat det. "Vi har inte bett om ursäkt för Jakob Forssmeds uttalande, för vi står för vår åsikt."
Vi hade stått upp för den värderingskamp som vi så aktivt talar om, och som vi vanliga, alldagliga, okända kristdemokrater kämpar för varje dag när vi försöker göra det rätta även om det är tufft och svårt.
Som det starka värderingsparti som jag är medlem i, har vi inget att be om ursäkt för till SD.
Jag vill med det också be om ursäkt till de väljare som personkryssade mig i valet. Att jag slänger in handduken. För lokalt har vi alltid plats för att driva den värderingsstyrda politik som jag förälskade mig i, skriver Liselotte Andersson.
Det var också informationen om den ursäkten som gjorde att jag bestämde mig för att ta en paus som förtroendevald. Jag kan inte längre driva ett varumärke som jag inte kan försvara till 100 procent.
Jag vill med det också be om ursäkt till de väljare som personkryssade mig i valet. Att jag slänger in handduken. För lokalt har vi alltid plats för att driva den värderingsstyrda politik som jag förälskade mig i. Jag har aldrig känt att jag inte fått plats med de starka värderingarna jag bär på och sällan vill tumma på. Tvärtom. Jag har blivit uppmuntrad.
Den värme, uppmuntran, och intressanta debatter från en gemensam värdegrund som jag har mött i min lokala partiavdelning är långt ifrån den jag ser i bilden som visas nationellt. Lokalt skulle KD få föra min talan alla dagar i veckan.
Men droppen som svämmade över bägaren föll, och tills den dagen vi tömmer bägaren och fyller på med något som jag kan stå upp för till 100 procent, kommer jag påverka politiken från andra håll och göra vad jag kan för att föra också er talan vidare.
I hjärtat är jag alltid en kristdemokrat och jag kommer fortsätta påverka politik och riktning som väldigt aktiv medlem. Nu, viktigare än någonsin. Jag vill att alla ska se den bild av kristdemokrati som jag ser, och hur viktig den är i samhällsutvecklingen i dag.