Trots alla klimatrapporter, och trots Greta Thunberg, verkar många beslutsfattare, liksom många bland allmänheten, tänka att allt löser sig med teknikens utveckling. Någon skillnad i vårt sätt att leva ska det inte behöva bli. Fortsatt tillväxt och ökad konsumtion. Den som har mycket vill ha mer. Förnöjsamhet – att glädja sig åt det man har – ligger inte precis i tiden.
Ett bra exempel är transporterna. Elektrifiera bilarna så löser sig allt. Ja, koldioxidproblemet kan man lösa med eldrift av bilarna. Mycket bra! Men i övrigt är det ju samma bilar och alla övriga problem är kvar. Säkerheten ökar inte med eldrift. Resan går inte snabbare. Biltrafiken kräver lika mycket yta i våra städer. Energi- och råvaruåtgång för att bygga ut och underhålla vägnätet minskar inte.
Är det rimligt med en fortsatt ökad bilism och fortsatta stora byggen av trafikleder, som i sig genererar ännu mer trafik? Behöver vi en personbilspark med plats för hela Sveriges befolkning (plus alla norrmän och danskar)? Fem miljoner bilar, som står stilla under 95 procent av sin livstid? Och som med jämna mellanrum ska bytas ut mot nya modeller, vilket också kräver en massa energi och råvaror.
Är det rimligt att lastbilstrafiken ska fortsätta öka? Visst kan man sätta batteri och elmotor också i lastbilar. Utmärkt för regionala transporter.
Hugskottet med elektrifierad motorväg med kontaktledning för lastbilar är däremot bara ett dåligt alternativ till elektrisk järnväg för att till varje pris främja lastbilstrafiken. Smidig teknik för överflyttning av lastbärare mellan tåg och lastbil så tåget kan ta den långa sträckan är mycket bättre.
Bilen kan aldrig konkurrera med snabbtågets restid och komfort eller godstågets transportkapacitet, järnvägen är överlägset säkrast och bäst för klimatet. Men kommer det kanske snart helt nya transportmedel som löser problemen? Inte mycket talar för det. Vi har idag i grunden samma transportmedel som för hundra år sedan: Tåg, bil, båt och flygplan. Något nytt har inte tillkommit; de har bara förfinats. Det mesta tyder på att bilden kommer att se likartad ut om femtio år också.
Järnvägen har funnits i snart tvåhundra år men har fortfarande mycket stor utvecklingspotential. Hade den inte funnits hade vi behövt uppfinna den nu!
Den ”gamla” järnvägen revolutionerade hela samhället ekonomiskt och socialt. Nu pågår ”järnvägens andra revolution". Snabbtågen är det mest spektakulära uttrycket för denna revolution, men det händer minst lika mycket regionalt och lokalt.
På kort sikt kan järnvägen ännu ta emot en avsevärd ökning av passagerare och gods genom längre tågsätt utan ökat antal avgångar. Men snart krävs nya banor och ökad spårkapacitet för att fortsätta utvecklingen. Därför måste järnvägssatsningen prioriteras framför andra satsningar på transportområdet.
Christer Brimalm