Tintin blev 8 år. Torsdag den nionde februari skulle han ha fyllt 9 år. Han bodde i Luleå och dog under ett obevakat umgängestillfälle med en förälder som hade fråndömts vårdnaden. Det hade lika gärna kunnat hända i Linköping. Det skulle lika gärna kunnat vara ett barn på din gata, i din klubb eller förening. Vi vet – därför att vi i vårt yrke träffat många barn, som likt Tintin, utsatts för ofrivilliga och misstänkt skadliga umgängen. Förälderns rätt till sitt barn väger i dag tyngre än barnets rätt till trygghet.

Vi har träffat dessa barn och sett på nära håll vad det gjort med dem att utsättas för umgänge med en förälder som misshandlat dem eller den andra föräldern. Vi har träffat barn som forcerats mot sin vilja, som hållit ihop, som bitit ihop, som protesterat högljutt eller tyst med diverse symtom på psykiskt lidande. Vi har träffat dem även senare, när de utvecklat PTSD och psykisk ohälsa. Inom vuxenpsykiatrin har vi också träffat mödrar, som på grund av en juridisk dom med gråten i halsen tvingat iväg sina barn till umgänge. Vi har sett på nära håll vad det fått för konsekvenser för dem.

Vi vill här dela några kraftigt avidentifierade exempel från verkligheten:

* Socialtjänsten misstänker efter orosanmälan och utredning att barnet utsatts för sexuella övergrepp av fadern. Otillräckligt bevisläge för åtal. Modern har på Socialtjänstens inrådan egen vårdnad för barnet. Domstol tilldömer pappa umgängesrätt, till en början övervakat och efter några tillfällen obevakat. Efter påbörjat obevakat umgänge upplevs barnet av förskola och anhöriga som stressat och börjar närma sig andra barn på förskolan på ett olämpligt sätt som tycks härma vuxensexualitet. Ny orosanmälan från förskolan. Modern är orolig men vågar inte vägra umgänge med risk för att uppfattas som icke samarbetsvillig, bedriva umgängessabotage och därmed riskera att vårdnaden helt tillfaller fadern. Modern står inför dilemmat att trots misstanke om förnyade övergrepp överlämna barnet till faderns “omsorg” några dagar per månad, eller, om hon skulle bli av med vårdnaden, ständigt.

* En moder måste kämpa mot sitt barn för att lyckas lämna det ifrån sig. Barnet vill inte, protesterar, gråter, håller sig fast. Även modern är rädd för fadern. Sedan separationen upplever hon honom som alltmer paranoid. Hon är osäker på hans psykiska stabilitet. Fadern vill inte kommunicera. Modern vet därmed inte var han bor, vem han umgås med, om han har ett jobb. Kanske har han förlorat jobbet, kanske brukar han droger, kanske har han varit inlagd för psykiatrisk vård. Dom faller ut om umgängesrätt för fadern, trots att oro för det psykiska tillståndet framförts under rättsprocessen. Därmed fråntas modern som är enskild vårdnadshavare alla möjligheter att skydda eller vara nära sitt barn under tiden fadern återkommande har umgängesrätt. Även denna moder står inför samma dilemma som ovan.

Vi menar att samhället vid vårdnadstvister måste göra sitt yttersta för att klargöra vad som är bäst ur barnets perspektiv. Vi vet från vårt arbete liksom från dödsfallsutredningar av barn enligt Lex Bobby, att dessa barn riskerar att drabbas allvarligt.

Ett barns rätt till en trygg uppväxt, utan psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld låter självklart, men Tintins död visar att vuxenvärlden brister. Vi önskar att inget barn ska tvingas till umgänge med sin förövare och att barnets röst i vårdnadstvister ska stärkas genom att alltid tilldelas ett eget juridiskt ombud. Barnets rätt till en trygg uppväxt måste gå före en förälders rätt till umgänge.