Trots att det är den olyckstyp som årligen leder till flest dödsfall, flest inläggningar på sjukhus och flest besök på akutmottagningar. Drygt 100 000 personer, 65 år eller äldre, skadas så allvarligt varje år att de behöver besöka specialistvård och 70 000 måste läggas in på sjukhus för vård, enligt Socialstyrelsen. Och varje år avlider ungefär 1 000 äldre personer till följd av fallskador.
Vinter med snö, is och halka ställer till det så illa för närmare 25 000 personer att de måste söka akutsjukvård. Av dessa hamnar drygt 3 000 på sjukhus. I kommuner där det läggs små resurser på vinterväghållning är kostnaderna för fallrelaterade skador högre än i kommuner som satsar på förebyggande åtgärder. Insatserna för att förebygga fallolyckor utgör, märkligt nog, endast en bråkdel av motsvarande satsningar på att förebygga trafikolyckor. Trots de stora samhällsekonomiska kostnader som fallolyckor medför. Enligt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, uppgår de totalt till cirka 24 miljarder kronor varje år. I takt med att de äldre blir allt flera, kommer dessa kostnader att öka om inte förebyggande åtgärder vidtas.
Fallskador kan få allvarliga konsekvenser. Nästan tolv procent av alla fallolyckor leder till någon form av fraktur och cirka två procent av de drabbade får en höftfraktur. Ungefär en fjärdedel av dem avlider inom ett år och endast ett fåtal återfår helt sin tidigare förmåga att gå normalt. Det är högt pris som inte minst fotgängare får betala när kommunen inte prioriterar vinterväghållningen.
I jämförelse med många andra länder har Sverige varit framgångsrikt i fråga om att minska antalet arbetsplatsolyckor. Det är resultatet av att organisationer, myndigheter, fack och arbetsgivare samarbetat systematiskt och långsiktigt. Men när det kommer till fallolyckor finns inga motsvarande systematiska uppföljningar av någon aktör som har det övergripande ansvaret. En nollvision finns inte i sikte trots att risken att dö i en fallolycka är fem gånger högre jämfört med att avlida i en trafikolycka och trots att orsakssambanden för fallolyckor knappast är mer komplexa än för trafikolycksfall att utreda, förebygga och åtgärda. Frågan är hur många fler som ska dö innan politikerna tar problemet med fallolyckor på allvar.
I år fyller riksdagsbeslutet om Nollvision mot trafikolyckor 26 år. 1997 avled 545 personer i trafiken och år 2021 avled 210 personer. Under samma tidsperiod minskade också antalet sjukhusinlagda på grund av trafikolyckor. Bakom dessa framgångar ligger ett långsiktigt strategiskt arbete med tydligt uppsatta etappmål från Transportstyrelsens sida. Myndigheten går nu vidare med ett nytt mål, högst 133 omkomna i trafiken år 2030.
Man vill gärna tro att våra politiker har mål och mening med sin färd. I så fall borde fallolyckorna stå högt upp på dagordningen. Att komma till rätta med dem skulle spara liv, onödigt lidande och miljardbelopp. Problem som den nya regeringen nu har chansen att på allvar ta itu med. Ta den chansen! För Sverige kan väl bättre?