Den här gången gick priset till Olga Persson, ordförande för organisationen Unizon som under sitt paraply samlar kvinno- och tjejjourer i hela landet. Det gläder mig att Minnesfonden väljer att ge Anna Lindh-priset till en person som tar kampen mot mäns våld mot kvinnor och jag är övertygad om att också Anna skulle varit nöjd.
Vi lever i ett samhälle där män som grupp värderas högre än kvinnor som grupp. Det syns på att kvinnors lägre lön, sämre pension och större ansvar för barn och hem. Mäns våld är det yttersta beviset för den här maktordningen, för patriarkatets existens.
Under förra året dödades tretton kvinnor i Sverige av en partner, ex-man eller barnens pappa. Men det dödliga våldet är toppen på ett isberg. Varje dag misshandlas, terroriseras och begränsas tiotusentals kvinnor i Sverige av sina män. Det sker i alla typer av familjer och i alla områden. Förövaren kan vara i övrigt helt normal, han du träffar när du hämtar på förskolan eller en trevlig granne eller jobbarkompis. Den enda gemensamma nämnaren för dessa män är att de är just män.
Lagarna har under de senaste åren skärpts och straffen för brotten skärpts. Särskilt viktigt skulle jag säga att förändringen av att förövaren hade rätt till umgänge med de gemensamma barnen även när de bor med sin mamma på en kvinnojour. Det sätter så klart en enorm press på barnen, men också på kvinnan. Att ta barnen ifrån henne är ett av de starkaste hoten som hindrar kvinnor från att lämna en destruktiv relation. Statens anslag till landets kvinnojourer och skyddade boenden har också ökat. Det är både nödvändigt för att verksamheten ska kunna upprätthållas, men också en markering av det värde staten ser arbete som jourkvinnor runt om i landet gör.
Allt detta är bra. Riktigt bra, men det räcker inte. Självklart ska förövare lagföras och dömas, och självklart ska det finnas en möjlighet för kvinnan att fly, få hjälp att lämna och bygga ett nytt liv för sig och sina barn. Men det sker när brottet redan är begånget. Fokus nu måste vara att ingen kvinna ska behöva leva i skräck i sitt eget hem.
Det är som sagt inte en slump att kvinnojoursrörelsen säger sig vilja ha "Ett jämställt samhälle – fritt från våld". För just det är kärnan. Eftersom våldet är en effekt av och det yttersta beviset för mannens överordning så måste patriarkatet avskaffas för att ge kvinnor trygghet och frihet. Det hänger ihop. Ett jämställt samhälle är en förutsättning för ett samhälle fritt från våld.