Den 5 juni infördes den första säkerhetszonen i Sverige i stadsdelen Hageby i Norrköping. Syftet är att försöka minska de återkommande skjutningarna och grova våldsbrotten i området. Vi på Byrån mot diskriminering förstår behovet av att bekämpa den grova brottsligheten, men är också oroade över riskerna för diskriminering av redan utsatta grupper. Detta var något som lyftes av flera remissinstanser innan säkerhetszonerna infördes. Kriminologen Leif GW Persson har till exempel beskrivit zonerna som ett ”prima underlag för etnisk diskriminering”, vilket visar på de allvarliga riskerna.

Som diskrimineringslagen ser ut i dag omfattas inte polisen fullt ut av något diskrimineringsförbud. Diskrimineringsskyddet gäller till exempel inte polisens beslut om kroppsvisitation eller husrannsakan. Detta innebär att individer som utsätts för diskriminerande etnisk profilering av polisen inte kan få upprättelse genom diskrimineringslagen. Detta är något som Diskrimineringsombudsmannen, antidiskrimineringsbyråerna och andra rättighetsorganisationer har påtalat och krävt att regeringen åtgärdar. 

Regeringen har meddelat att ett förslag om utökat skydd mot diskriminering för bland annat polisens verksamhet bereds på Regeringskansliet. Ett sådant förslag lades fram i en statlig utredning så sent som 2021 och borde därför vara relativt enkelt för regeringen att införa.

Nu, med införandet av säkerhetszoner, är det viktigt att regeringen snabbt genomför denna lagändring.

För likaväl som att Hagebys befolkning förtjänar att samhället stävjar grov brottslighet i området, så förtjänar de ett heltäckande skydd mot diskriminering när dessa åtgärder nu genomförs. När polisen ges nya, långtgående befogenheter måste detta följas av åtgärder som säkerställer respekten för rättsstatliga principer och mänskliga rättigheter. Om inte så sker är det de boende i områden som Hageby som riskerar att falla mellan lagstiftningens stolar. 

Vi på Byrån mot diskriminering uppmanar därför regeringen att snarast möjligt täppa till detta hål i lagstiftningen och införa ett mer heltäckande diskrimineringsförbud även för polisens verksamhet. Östgötska politiker på alla nivåer bör verka för att människor i Hageby och andra potentiella säkerhetszoner också får ett reellt skydd mot diskriminering. 

Vi måste som samhälle stoppa den grova brottsligheten, men detta får aldrig ske på bekostnad av de mänskliga rättigheterna.