När folk röstar vänder sig många till ideologier. Man kanske inte vet vad ideologin heter som man lutar sig på, men de som tagit reda på det lägger ofta stor vikt vid att basera sina viktiga beslut på denna. En sådan person känner sig orubblig i sin övertygelse.
Dessa ideologier – de klassiska socialism, liberalism och konservatism, men även andra – är alla baserade på mänskliga samhällen. Deras språk, och det resonemang som förs med detta språk, innehåller bara termer för att resonera runt människor och grupperingar av människor. Vi har till exempel liberalism som värdesätter öppenhet, tolerans, demokrati, individuell frihet och rättvisa. Socialism har en större önskan om ekonomisk jämlikhet och kan därför tänka sig en mer kollektiv resursförvaltning på bekostnad av individuellt ägande. Sen har vi konservatism där traditionella samhällsinstitutioner står högt i kurs, såsom kyrkan, familjen och monarkin, men även lojalitet och patriotism.
Dessa termer ingår alltså i det språk som man kan använda när man diskuterar ideologier, och även som man, utifrån en ideologi, kan använda för att resonera kring en problemställning i ett mänskligt samhälle. Men där går gränsen.
Vad de inte tar hänsyn till är de underliggande antaganden som är förutsättningar för en civilisation. De första spåren av mänskliga civilisationer är cirka 11 000 år gamla och är tätt förknippade med sädesodling och djurhållning. Utan detta är vi jägare och samlare. Ideologierna har inte ens ett språk för att diskutera detta. De har samma möjligheter som en nattfjäril som navigerar med hjälp av månen men flyger runt, runt en gatlykta.
Det är därför politiker som håller dessa ideologier högt, inte erkänner faran med klimatförändringarna som drabbar oss mer och mer. De har bara vana att diskutera mänskliga samhällen och när folk ska rösta är det enbart viktigt vad folk tycker. Vetenskapliga rön spelar ingen roll, i alla fall inte mer än de som når folket och påverkar deras åsikter.
En politiker är även en människa, så hen kan intellektuellt förstå vilka faror som IPCC beskriver i sina rapporter. Hen inser att en temperaturökning på 2–3 grader innebär en mycket stor risk att vår matförsörjning, vår civilisations bas, slutar fungera. Men när politikern sen ska tillämpa sin ideologi på detta scenario uppstår problem.
Ta utsläppen från flyget. Det är väldigt tydligt att det till stora delar är en onödig lyxkonsumtion som släpper ut stora mängder CO2 från en liten del av jordens befolkning. Men ideologiernas önskan om personlig frihet står i konflikt med alla försök att begränsa onödiga semesterresor. Och även om socialism önskar jämlikhet gäller den bara inom Sverige, så att våra lyxsemestrar begränsar andra länders matförsörjning spelar ingen roll.
Svaret från politikern som ska tillämpa sin ideologi blir i stället att det är “globalismen” som är problemet för oss i Sverige. Varför ska vi drabbas av att andra länder har problem frågar man sig. Det problem som man mycket väl förstår intellektuellt, tvingar man alltså in i sin ideologi som en term i det språk som ideologierna använder.
Grön ideologi har inte detta problem. För den är naturen en del av den värld som politiska beslut bör ta hänsyn till, så att begränsa folks möjlighet att flyga för att bevara framtida människors möjlighet att leva av och i naturen är en naturlig del av ideologin.
Men grön ideologi har inte funnits speciellt länge. Den uppstod under 70-talets gröna våg när folk rent pragmatiskt började inse dessa begränsningar. Naturen håller inte om människor fortsatte att exploatera den som de gjorde. Så grön ideologi är utformad för att vi människor ska kunna leva i samklang med naturen under lång tid. Framtiden kanske kräver en annan ideologi för att tackla ett framtida problem, och där kommer pragmatismen till räddning igen.