Svar på "Forskarna: Begär listor över samarbetspartners" (3/2):
Ranstorps källhänvisning The Muslim Brotherhood Review har inte bara fått kritik, utan det brittiska underhusets utrikesutskott beskriver den som undermålig och partisk. Författarna bakom rapporten beskrivs som vilseledda offer för en utländsk makts påverkansförsök. I närmast är rapporten ett haveri som uppges ha skadat Storbritanniens säkerhetspolitiska trovärdighet. Det är denna rapport som nu gör déjà vu genom Ranstorp.
Förutom detta klavertramp så har Ranstorp och hans enhet Cats vid Försvarshögskolan, i överstebefälhavarens hand och med MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) som bidragsgivare i flera granskningar anklagats för vetenskapligt fiffel och ekonomiska skandaler. I en utvärdering från 2019 uppmanas enheten till och med tydliggöra vad forskning är – för dem – i och med att enheten mer uppfattas som ”spridningsaktör”, än som forskare som levererar vetenskap.
Ranstorp deklarerar även att det är han, inte Riksrevisionen, Statskontoret eller Folkbildningsrådet, som är ansvarig för uppdraget att granska offentlig finansiering till folkbildningen. Han meddelar att han är övertygad om att inget fungerar. Så låt oss ta en titt på vad det är för översyn Ranstorp och de andra debattörerna eftersöker.
Rapportering av bidragsmedel. Årlig revision av verksamhet och ekonomi. Särskilda granskningar på kommunal nivå. Särskilda granskningar på nationell nivå. Årsberättelser och medlemslistor tillgängliga på webbsida. Visselblåsarfunktioner. Proportionerliga åtgärder om något bryter mot värdegrund. Lokala etikkonferenser för studieförbund. Besök i lokal verksamhet. Inget av detta anser debattörerna ens kommer nära att vara tillräckligt. Nej, det Ranstorp önskar är att folkbildningen ska tillhandahålla samverkanslistor över organisationer och enskilda personer i lokalsamhället, deras religiösa tillhörighet, hur deras samtal går, och vad de gör på fritiden utanför Ibn Rushds verksamhet.
Ibn Rushd har ett starkt förankrat utvecklingsuppdrag, både inåt och utåt. Ibn Rushd utvecklar samhället och bygger broar mellan det offentliga och människor i samhällets ytterkant. Medan Ranstorp strösslar sina så kallade ”akademiska verk” med myten om terrorister som inte kan sluta starta studiecirklar.