Replik på "Fullständigt grundlösa anklagelser" (7/11):
Vi har bråkdelen av hans ekonomiska och mediala resurser samt i hans roll som politiker access till förhandsinformation och kontaktytor till beslutsfattare. Det är utifrån en formell och informell maktposition han byggt upp under decennier. Maktperspektivet är relevant utifrån den fråga om risk för jäv vi debatterar och hur denna maktkoncentration skakat om Liberalerna i Linköping i grunden och vållat stora problem i den kommunala vardagspolitiken.
Principen om jäv gäller oss alla. Politiker, i synnerhet på högre positioner och personer med makt, ges ett informationsövertag kring långsiktig utveckling i viktiga politiska frågor för en kommun. Den informationen och övertaget gentemot medborgarna måste hanteras respektfullt. Utifrån den maktposition Cocozza har som ordförande för ett bygg och fastighetsföretag med en omsättning över en miljard kronor, vinst under 2019 på 506 miljoner efter skatt och stora marknadsintressen i tillväxtstaden Linköping bör det rimligen ställas extra höga krav på jämfört med småföretagare och fritidspolitiker. Storföretags eventuella jäv kan påverka en stad på systemnivå, vilket majoriteten av företag i Linköping inte kan.
Avseende avfallstaxan håller sig Cocozza inte till sanningen. Göran Carlsson satt i Tekniska Verkens styrelse 2018. Av diverse skäl så var det klart att Tekniska Verken var tvunget att höja avfallstaxan kraftigt annars skulle affärsområdet gå med förlust, därmed skulle företaget bryta mot det lagkrav som finns att affärsområdet ska gå +/- 0. Det Cocozza förordade skulle medfört att ett kommunalt bolag 1) riskerat att bryta mot lagen 2) skulle vi ”lurat” staten på den moms som följt. Kreativitet är bra, men inte att riskera att bryta mot lagen. Utöver sakkunskapen kring Tekniska Verken ska tilläggas att Göran Carlsson har en gedigen ekonomisk kompetens från ekonomi- och finansuppdrag på företagslednings och styrelsenivå i stora bolag och även fastighetsföretag i Botryggs storlek och större.
Gällande Lindexfastigheten som vi nämner som exempel för en möjlig jävsituation menar Cocozza att det ”i praktiken beslutas av tjänstepersoner”. Vi ville med exemplet påvisa vilka stora värden det handlar om ekonomiskt och där ett kommunalt beslut, oavsett taget av politiker eller tjänstepersoner, avgör förutsättningarna för en värdeutvecklande affär ska kunna komma till stånd överhuvudtaget, i fallet med Lindexfastigheten för Botrygg.
Nu startar Michael Cocozza ett nytt parti där han kan bestämma sina egna spelregler. Däremot kvarstår faktum att det finns demokratiska spelregler inom politiken och det behöver alla partier förhålla sig till.