En ny indelning av landets förvaltning börjar växa fram. Vissa av statens över 100 myndigheter har börjat organiseras mot en enhetlig geografisk indelning i sju storregioner. Syftet är territoriell samsyn för att få den besluts- och utvecklingskraft som utgör förutsättning för all tillväxt. Redan 2007 pekade Mats Svegfors/Ansvarsutredningen tydligt på behovet (SOU 2007:10, Slutbetänkande).
Vi i östra delen av Götaland rör oss mot en storregion av Östergötlands, Jönköpings och Kalmar län. Mot den bakgrunden är det förvånande och bekymmersamt att tjänstemannaledningen i Linköping verkar arbeta för att fysiskt klippa den befintliga anslutningen till Södra stambanan för banorna från Kalmar län. Varken Tannefors, eller ännu sämre Hackefors, är något fungerade alternativ.
Delat ansvar är inget ansvar. Av den anledningen har de hittills länsöverskridande Tjust- och Stångådalsbanorna i decennier varit svältfödda på investeringar. Trots detta har geografins grundlag – det som ligger nära påverkar mer, än det som ligger längre bort – gjort sig gällande. Norra Kalmar län har därför sedan länge starkare ekonomiska band med Linköping/Norrköping, än med Kalmar.
Arbetspendlingen från Vimmerby och Västervik är större norrut än söderut. Här finns den naturliga destinationen för inköp av sällanköpsvaror, exempelvis närmaste Ikea. Västerviks kommun har mycket bra samarbete med Linköpings universitet och till exempel Väderstad och Saab är företag som har fabriker i både Östergötland och Kalmar län. Slutligen är en av Tjusts största grupper av fritidsboende just östgötar.
Att i dag, när vi anar slutet för de tre länens historiska gränser, alls överväga amputation av järnvägsförbindelsen mellan två av länen, känns huvudlöst. Hanteringen av landets järnvägar/stambanor är ett gigantiskt underbetyg för de nationellt ansvariga politikerna, Näringsdepartementet och Trafikverket. Ständiga lappkast i de centrala besluten har resulterat i mycket förgäves-planering, samt handlingsförlamning. Vågar vi hoppas på att krav som följer av medlemskapet i Nato kan påskynda en nationell tillnyktring? Gärna i form av en Östersjöbana mellan Linköping/Norrköping och Karlskrona.
Militärt torde det krävas mindre resurser att skydda sjöförbindelser av tungt material till Gotland om de får utgå från Västervik – närmaste punkten på fastlandet och på ”lä-sidan” av Gotland. Vidare skulle en utvecklad Östersjöbana möta behovet av mer nord-sydlig järnvägskapacitet i Sverige. På så sätt avlastas Södra stambanan och samtidigt fås bättre redundans i systemet (”Bygg rätt stambanor …” Professor Martin Kulldorff i Dagens Samhälle 15 januari 2020).
I år firar Västervik, en av landets äldsta städer, 750 år. Vid nästa jubileum räknar vi med att ha utmärkta förbindelser norrut. Vår länk till Östergötland går faktiskt tillbaka ända till medeltiden. Den till 1290-talet daterade Östgötalagen var då lokalt gällande rätt också i Tjust, Kinda och på Öland. Måtte fler östgötar få möjlighet att åter, snabbt och enkelt, upptäcka landet och skärgården bortom de vilda skogarna söder om Åtvidaberg!