Under den pågående pandemin har det blivit tydligt vilken viktig roll fysioterapeuter spelar för patienters möjligheter att komma tillbaka till sitt liv efter sjukdom.
Trots detta vittnar många fysioterapeuter om att hurra-rop aldrig visar sig i lönekuvertet. Ingångslönen ligger fortfarande långt under vad som är brukligt efter en treårig universitetsutbildning.
Fysioterapeuter drabbas fortfarande av kvarlevor från gamla värderingar, då vårdyrken ansågs tillhöra kvinnans domän och premierades därefter. 2021 kvarstår ändå lönegapet mellan mans- och kvinnodominerade yrken.
Dessa strukturella löneskillnader gör att arbetsgivaren 2020 fortfarande kan göra kopplingar till marknadsläget för att rättfärdiga vad som annars skulle uppfattas som osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män, som utför likvärdiga arbeten.
Samtidigt som det råder brist på fysioterapeuter bidrar nuvarande löneläge och bristande möjligheter till kompetensutveckling till en allt sämre arbetssituation, som gör att hälso- och sjukvården har svårt att rekrytera och behålla fysioterapeuter.
Behovet av fysioterapeutisk kompetens kommer öka i takt med att vi både lever och förväntas jobba längre.
Psykisk ohälsa är den främsta orsaken till sjukskrivning, tätt följd av problem i muskler och leder. Lösningen hänger ofta ihop och besvären kan lindras, till och med förebyggas med rätt insats och stöd.
Men vad händer när fysioterapeuten inte finns att tillgå? Hur ska nyckelkompetens kunna rekryteras om arbetsgivare inte är villiga att betala för den? Utebliven eller bristfällig rehabilitering kommer öka det framtida vårdbehovet.
För fysioterapeuter, precis som för andra professioner, innebär det en skälig lön tillsammans med möjliga karriärvägar. Att de som tar större ansvar och utvecklas också ska få en löneutveckling.
Varför investera i en vidareutbildning när det inte lönar sig och kompetensen inte tas tillvara?
Arbetsgivare kan inte förlita sig på anställdas goda vilja att, trots undermålig löne- och karriärutveckling stanna kvar i yrket.
et är dags för skälig ersättning som också avspeglar det växande behovet av fysioterapeuters kompetenser. Ingångslönen måste höjas och det behöver finnas löneutveckling, som motsvarar ökad kompetens och utökat ansvar, hela yrkeslivet.
Fysioterapeuter tar ansvar, våra ansvarsområden har utökats och vi har precis som andra professioner ställt om och tagit ansvar under pandemin men det efterlängtade erkännandet uteblir och har varit eftersatt under lång tid.
Det förflutna kan inte ändras, men arbetsgivare kan lära och välja att göra bättre val. Att välja åtgärder som minskar den strukturella lönediskrimineringen är ett sådant val. Att inte göra något åt situationen är också ett val.