”Pajkastning” som det brukar heta, vilket också var ordet Correns ledare använde (17/6).

Det behöver inte vara det sämsta. Att debattörerna positioner sig är naturligt och nyttigt inför ett stundande val.

Miljöpartiets Maria Moraes talade om nödvändigheten av tidiga stödjande insatser för att stävja gängkriminaliteten: BVC, förskola, socialtjänst, fritidsverksamhet. Hur vi aldrig får schackra med skolans kompensatoriska uppdrag. Att samhället faktiskt har lång tid på sig att erbjuda barn och unga goda livsmöjligheter under uppväxtåren.

SD:s och M:s fokus var på sista stationen så att säga: hårda straff när brottet redan är begånget.

Vad man tror på är väl upp till var och en att ta ställning till, och låta det vara en del av beslutet vid valurnan.

Politik handlar om ideologi och vilket samhälle man strävar efter, om människosyn. Inte bara att hitta bästa lösningen på de problem som uppstår. Här var SVT-debatten klargörande och gjorde det tydligt att det är ett viktigt val som väntar. Att SD hojtar ”massinvandring” så fort något inte fungerar har vi – dessvärre – nog vant oss vid.

Men programmet visade hur normaliseringen av ytterhögern snabbt går vidare. Uppenbarligen anses det nu som en helt legitim åsikt hos högern att barn med mörkare hudfärg får räkna med att bli stoppade av polis varje vecka. Det viktiga, argumenterade högersidan, är att de beter sig korrekt och artigt. Barnen alltså.