Linköping har nyligen rankats som en av Sveriges bästa mobilitetsstäder, vilket bekräftar stadens framsteg inom hållbar mobilitet. Men mycket arbete återstår för att minska bilanvändningen till de nivåer som Trafikverket anser nödvändiga för att nå klimatmålen. Den delade mikromobiliteten i nära samspel med kollektivtrafiken kan spela en avgörande roll.
Stadens satsningar på kollektivtrafik, cykling och gång är mycket lovvärda. De nya parkeringsnormerna visar tydligt att det är möjligt att främja alternativa transportmedel framför bilägande, vilket är ett positivt steg mot en mer hållbar stadsmiljö.
Trots dessa framsteg bör Linköping än bättre integrera och stödja delad mikromobilitet i linje med ett effektivare och mer miljövänligt transportsystem. Erfarenheter visar dock att subventionerade lånecykelsystem ofta misslyckas och bör betraktas som föråldrade. I Stockholm ledde trasiga cyklar, en strulande app och flera avtalsbrott till att kommunen krävde viten och bröt avtalet. I Linköping tvingades kommunen betala en mångmiljonnota för att avveckla sitt system i förtid då det inte lockade tillräckligt många användare. Även i Köpenhamn har problemen varit tydliga, då stadens operatör gick i konkurs trots bidrag. Dessa misslyckanden understryker behovet av att noggrant utvärdera och ompröva städers mobilitetsstrategier för att säkerställa kvalitet och långsiktighet.
Privata aktörer erbjuder idag ett brett utbud av mobilitetstjänster – från elsparkcyklar till elcyklar – utan subventioner. För att främja innovation och hållbarhet behöver vi dock skapa en gynnsam marknad. Genom rimliga villkor kan vi säkerställa hög kvalitet, innovation och ekonomisk hållbarhet samt undvika att aktörer går samma öde till mötes som Linbike.
Linköping har idag höga avgifter för delade elsparkcyklar, vilket motverkar användningen av dessa transportmedel. Oproportionerligt höga avgifter drabbar användarna och begränsar möjligheterna att påverka resebeteenden på systemnivå, vilket krävs för att uppnå klimatmålen. Premisserna för de höga avgifterna är dessutom godtyckliga och tveksamma i linje med självkostnadsprincipen.
Vi på Tier har efter många års verksamhet i staden beslutat att lämna på grund av just de höga kommunala avgifterna, vilket gjort det omöjligt att bedriva en finansiellt hållbar verksamhet.
Vi uppmanar Linköping och andra kommuner att noggrant utvärdera avgifterna inom mikromobilitetsbranschen. Det är oacceptabelt att denna sektor särbehandlas. Vi stödjer avgifter, men de måste vara rimliga och säkerställa att invånarna får tillgång till effektiva, prisvärda och klimatvänliga tjänster. Linköpings politiker bör ta lärdom av erfarenheterna med Linbike och, istället för att hindra utvecklingen, stödja den med rättvisa avgifter och sund reglering för osubventionerade aktörer.
Delad mikromobilitet är avgörande för att nå våra klimatmål. Genom att minska beroendet av privatägda bilar och främja delade transportmedel kan vi skapa en renare och mer effektiv stadsmiljö. Det är dags för Linköping och andra städer att fullt ut omfamna den delade mikromobiliteten. Genom att stödja denna utveckling kan vi säkerställa ett dynamiskt och hållbart transportsystem. För att lyckas krävs dock en tydlig vision och ett helhetsgrepp som tar hänsyn till både framtidens utmaningar och möjligheter.