Sveriges kung Carl Gustaf Bernadotte är sedan länge Sveriges icke-valda statschef. Landets högsta ämbete går i arv inom en och samma familj.
Detta går stick i stäv mot regeringsformen som säger: "Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet." I en demokrati ska inte statliga uppdrag gå i arv, men trots det ärvs alltså fortfarande det högsta ämbetet.
Allt fler svenskar inser det orimliga i att ett i övrigt demokratiskt land har en kung på det högsta offentliga ämbetet. Uppmärksamheten som kungahuset har fått under det senaste decenniet, med exempelvis bröllop och barnafödslar, har väckt en ökad debatt om statsskickets grunder.
Det har bidragit till att stödet för monarkin har minskat. Kravet på republik har fått allt större stöd: Inga offentliga ämbeten ska gå i arv. Grundlagens skrivelse ”all offentlig makt i Sverige utgår ifrån folket" måste bli verklighet.
Bland monarkins stötande och föråldrade avigsidor vill vi peka på:
Idag har den som råkat ärva tronen straffrihet utom i civilrättsliga frågor.
Barnets rätt enligt Barnkonventionen, lag sedan 1/1 2020, uppfylls inte alls eller bara delvis: rätten till religionsfrihet, rätten till privatliv, rätten att slippa ekonomisk exploatering.
I en monarki frodas fjäsk och personkult. Grundidén med nuvarande statsskick är ju att monarken är satt över alla andra människor. Ett speciellt problem är mediernas underdånigt, insmickrande inställning till statschefen, i ställer för att inta den objektivt granskande roll en demokrati kräver. Så tackade till exempel public serviceföretaget Sveriges Radios vd ja till kungens medalj nyligen.
Kungahuset brukar beskrivas som en symbol för Sverige och då underförstått en positiv sådan. Men vad står monarkin för egentligen – förstelnade hierarkier, brist på insyn, traditionella könsroller, blind pliktmoral, ett okritiskt upphöjande av det tomma och ytliga, och framför allt föreställningen att det är skillnad på folk och folk.
Om monarkin får fortleva sätts moderna, demokratiska och humanistiska värderingar samt principen om allas lika värde på undantag. Irrationaliteten, orättvisan och den förvridna människosynen triumferar. Vilket budskap sänder det och vad blir effekten på samhället i stort?
Frågan om republik avfärdas ibland som oviktig och den nuvarande monarkin tolereras med argumentet att den inte gör någon större skada. Det är ett farligt förhållningssätt. Den som är beredd att tolerera monarkin undergräver sin trovärdighet i andra demokratifrågor.
Det är hög tid att införa republik.
Rickard Alling, Caréne Andersson, Christina Gezelius
Republikanska föreningen i Östergötland