Kommunalskatten finansierar mycket av vårt allra viktigaste gemensamma. Skola, omsorg och brandkår bara för att nämna några saker. Politiker har tagit på sig ett stort ansvar gentemot medborgarna att leverera den samhällsservice man utlovat, och att samtidigt inte slösa med skattepengar och våra gemensamma resurser.

En del av det löftet är att inte ta ut mer skatt än man behöver. Kristdemokraterna i Linköping – men av någon outgrundlig anledning inte övriga allianspartier i majoriteten – gick till val på sänkta skatter. 

Linköpings kommun gör årligen stora överskott. Bara sedan förra valet handlar det om svindlande 1,3 miljarder kronor, och med en vinstmarginal som många företag bara kan drömma om och som ligger långt över exempelvis det statliga överskottsmålet. 

Därutöver gör kommunen ännu större vinster i kommunens bolag. Kommunens skattebetalare tvingas alltså varje år att betala en högre skatt än vad som är nödvändigt, och en högre skatt än vad man får valuta för. 

Undersköterskor, lärare, brandmän och alla andra får mindre pengar i plånboken medan kommunens kassa växer.

Det finns en rättviseaspekt i att dagens skattebetalare inte överbeskattas till förmån för vare sig gårdagens eller framtidens skattebetalare. Genom att göra stora överskott förflyttar man pengar från dagens skattebetalare till morgondagens. 

Det är inte en ordning som Linköpings skattebetalare bör acceptera. Kommuner är stora och komplexa organisationer, med en ekonomi som inte alltid är lätt att budgetera. 

Men när man år efter år fortsätter att göra stora överskott behöver kommunledningen ta sitt ansvar och justera ner skatten för att undvika övervinster.

Skattepengar ska behandlas med respekt. Det är till syvende och sist andra människors pengar som politiker spenderar. 

Linköpings kommunpolitiker har uppenbarligen hållit i slantarna de senaste åren och kunnat göra stora överskott. Det enda rimliga då är att sänka skatten för kommunens skattebetalare, så de som jobbar ihop pengarna också för behålla mer av dem.