Lägg till en ”anläggningsskuld” som byggts upp genom eftersatta investeringar under decennier av hög tillväxt i Linköping. Under 2010-talet har insatser gjorts och projekt pågår för att betala av skulden till stadens föreningar och idrottande Linköpingsbor.

Men mest alarmerande är att det ideella engagemanget, personifierat av eldsjälar som satte på kaffekokaren i klubbstugan, brottades med lokalpolitikerna eller skötte gräsklipparen, är på väg bort. Pandemin har slagit hårt mot det ideella ledarskapet som vi inte sett konsekvenserna fullt ut av ännu. Lägg till behov och krav på en grön miljöomställning och anläggningsekvationen är inte enkel att lösa ut.

Frågan som måste få ett svar är om Linköping har råd med hållbara idrottsanläggningar, utifrån ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt perspektiv? Hur undviks målkonflikter och stuprörstänk? Det är inte rimligt att Linköpings kommun har ett anläggningsstöd där föreningar som BK Kenty, Hjulsbro IK och IFK Wreta Kloster får 20┣000 kronor i driftbidrag per år för sina konstgräsplaner när en motsvarande kommunalt driven konstgräsplan har en budget på 300┣000 kronor! Lika orimligt är att unga gymnaster måste ta sats ute i korridoren för att göra en volt i sin gymnastikhall.

Liberalernas ingång i ekvationen är att idrottsanläggningar ska anses vara sociala mötesplatser som möjliggör idrott, rörelse, glädje, upplevelser och möten mellan människor över stadsdels- och generationsgränser. Det vi behöver göra tillsammans är:

1. Ekonomiskt: Investeringskalkylerna måste skruvas på där bygg- och fastighetsföretag inte kan förvänta sig samma avkastning på idrottsanläggningar som för kommersiella fastigheter och attraktivt bostadsbyggande. Motivet är att vi bygger Linköping tillsammans där karusellen får hjälpa till att finansiera gungorna utifrån ett helhetstänk.

2. Ekonomiskt: Vi måste utveckla nya, innovativa och hållbara samverkansmodeller för drift och skötsel av idrottsanläggningar i ett väloljat samspel mellan kommun, föreningslivet och näringslivet där folkhälsa och sociala mötesplatser utgör grundfundamenten.

3. Socialt: Idrottsföreningar behöver strategiskt i styrelserna ställa sig frågan om de är beredda att ta det ansvar det innebär att driva en egen hållbar idrottsanläggning och få den rådighet som värderas mycket högt för föreningsverksamheten. 

4. Miljömässigt: Idrottsanläggningar bör ses som ett strategiskt verktyg för kommunen i den gröna miljö och klimatomställningen, där Tekniska verken kan bli en riktig nyckelspelare i utvecklingsarbetet.

Vid senaste kommunfullmäktige fick det nya politiska S+M-styret en motion från Liberalerna om anläggningsstödet. Nu förväntas hög aktivitet och snabbhet i frågan, inte bara från oss utan säkerligen även från föreningslivet och Linköpingsborna!