Hälso- och sjukvården ska vårda – inte ange

Frågan vi nu ställer till Moderaterna och Sverigedemokraterna i Region Östergötland är enkel: Var står ni i dag, skriver Kaisa Karro (S), Emil Broberg (V), Julie Tran (C) och Margareta Fransson (MP).

Förslaget om anmälningsplikt har hela tiden byggt på en bristfällig förståelse för de konsekvenser en anmälningsplikt skulle föra med sig, skriver debattörerna.

Förslaget om anmälningsplikt har hela tiden byggt på en bristfällig förståelse för de konsekvenser en anmälningsplikt skulle föra med sig, skriver debattörerna.

Foto: Simon Rehnström/TT

Debatt2024-11-26 18:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För ett år sedan försökte vi fyra partier gemensamt få det M- och SD-ledda styret i Region Östergötland att inse de allvarliga konsekvenserna av att införa en anmälningsplikt för hälso- och sjukvårdens medarbetare. Vi och tusentals vårdanställda har varit tydliga: vårdpersonalens uppdrag är att ge vård efter behov – inte agera kontrollanter eller gränsvakter. Förslaget om anmälningsplikt hotar både liv och hälsa och underminerar förtroendet för vården.

När denna debatt blossade upp fanns ett brett och tydligt motstånd från vårdpersonal, fackförbund och regioner. Saco påpekade att förslaget stred mot yrkesetiken, medan Kommunal och Vårdförbundet varnade för att det skulle krocka med svensk lagstiftning och skapa oacceptabla arbetsförhållanden för regionens medarbetare. Kampanjen ”Vi anger inte” engagerade tusentals vårdanställda, och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) krävde att alla anställda inom vård, skola och socialtjänst skulle undantas från lagen.

Nu har den statliga utredningen ”SOU 2024:80” lagt fram sina slutsatser. Utredningen pekar tydligt på att just hälso- och sjukvården, skolan och socialtjänsten inte ska omfattas av informationsplikten. Detta stödjer vad vi, fackförbunden och civilsamhället länge har varnat för, att ett angiveritvång i dessa samhällsfunktioner skulle driva människor bort från nödvändig hjälp och bryta mot grundläggande principer som rätten till vård. 

Förslaget om anmälningsplikt har hela tiden byggt på en bristfällig förståelse för de konsekvenser en anmälningsplikt skulle föra med sig. Vi ser redan i dag hur trösklarna till vården är höga för vissa grupper. Om förslaget skulle införas utan undantag skulle dessa trösklar bli oöverstigliga för papperslösa, våldsutsatta kvinnor och andra utsatta grupper, vilket vore livsfarligt. Samtidigt skulle det skada förtroendet för vårdsektorn och försämrat arbetsmiljön för medarbetarna.

Ändå har vi i Region Östergötland sett hur det M-, L-, KD- och SD-ledda styret konsekvent har sagt nej till att stödja regionens medarbetare i deras motstånd mot anmälningsplikten. Trots protester från vårdpersonal, fackliga organisationer och civilsamhället har de vägrat att ta avstånd från förslaget.

Frågan vi nu ställer till Moderaterna och Sverigedemokraterna i Region Östergötland är enkel: Var står ni i dag? Efter att utredningen tydligt har slagit fast att vården, skolan och socialtjänsten bör undantas från informationsplikten, är ni nu beredda att ställa er tillsammans med regionens medarbetare och oss och ta ställning mot att vårdanställda ska tvingas ange patienter? Kommer ni att ansluta er till majoriteten av Sveriges regioner som redan sagt nej till en angiverilag och stödja yrkesutövarna som varje dag gör sitt yttersta för att hjälpa människor?

Ni har nu en chans att visa att ni sätter era invånares hälsa och trygghet i första rummet. Att ni förstår vikten av förtroendet för vården och det etiska ansvar som hälso- och sjukvårdens medarbetare har. Vi väntar på ert svar. Kommer ni nu lyssna till vårdpersonalens vädjan eller fortsätta ignorera de risker som anmälningsplikten medför?