Vi bevittnar nu ett pengaregn över Sverige och många andra länder utan dess like. Både Riksbanken och Finansinspektionen, som i slutänden styrs av politiker, har nu i mars visat stor handlingskraft och ger näringslivet möjlighet att låna 1 400 miljarder kronor.
Dessa pengar ska förhindra att vi får en djup lågkonjunktur. Man kan jämföra de utlovade 1 400 miljarder kronorna till näringslivet med de cirka 8 miljarder kronorna till ”satsning på miljön” i senaste regeringsbudgeten. När man ser skillnaderna framstår näringslivet som betydligt viktigare än vår jords överlevnad.
En grundläggande förutsättning för vårt ekonomiska system är att våra livsmöjligheter inte förstörs. Därför har Sverige beslutat om 16 nationella miljömål. Det handlar om klimat, vatten, stadsmiljön mm. Målen fastställdes 1999 men flertalet mål har hitintills inte uppnåtts. Det beror huvudsakligen på att riksdagsmajoriteten prioriterat ekonomisk tillväxt framför miljön.
Kontrasten mellan den handlingsförlamning som präglar politiken när det gäller miljö och handlingskraften för stöd till näringslivet är slående. Men i den omvälvande situation världens länder nu befinner sig är det önskvärt att fundera över hur man kan kombinera hänsyn till vår jord med ett livskraftigt näringsliv.
Man kan slå två flugor i en smäll genom att stödja främst hållbara och nödvändiga sektorer men inte de övriga. Exempelvis kan man med omställningsanslag till jordbruket öka vår självförsörjningsgrad av livsmedel från i dag cirka 50 procent till väsentligt högre nivåer. Detta gynnar svensk livsmedelsindustri och medför minskade transporter av livsmedel från andra länder. Lastbilstrafiken bidrar till en väsentlig andel av klimatutsläppen.
Järnvägssektorn fortsätter att expandera och behöver nyrekrytera. Genom att investera i ökad järnvägskapacitet i Sverige kan personbilstrafiken minskas. Om staten stöder sovvagnstrafiken ner till Europa kan en stor del av flyget dras ner. Flygbranschen är en stor klimatförstörare. Svenskt utrikesflyg bidrar till 28 procent av trafikens klimatpåverkan.
Om man ändrar skattesystemet så att kostnaderna för miljöskadlig verksamhet ökar får man utan detaljstyrning en möjlighet förbättra miljön. Skatt på energi, koldioxidutsläpp och vägtrafik inbringar årligen lite drygt 100 miljarder kronor.
Den nu hårt drabbade privata servicesektorn är personalintensiv. Genom att sänka arbetsgivaravgifter blir det intressantare att anställa fler. Det gäller även offentliga sektorn som lider av kronisk personalbrist i stort sett i all offentlig verksamhet som skola, vård, omsorg men även kollektivtrafik, forskning och högre undervisning för att ta några exempel.
I dag inbringar arbetsgivaravgifterna cirka 600 miljarder kronor per år. Några hundra miljarder i höjda miljöskatter och motsvarande sänkning av arbetsgivaravgifterna skulle styra Sverige i en hållbarare riktning.
Nu är det guldläge att påbörja den länge omtalade omställningen till ett hållbart samhälle.
Ulf Flodin
Eva Gustavsson
medlemmar i Jordens Vänner