Det blir inga kultur- och underhållningsevenemang om publiken inte kan ta sig till föreställningarna. Det blir heller inga hotellnätter, restaurangbesök, gruppresor till teatrar eller andra nöjesevenemang.
Branschen drabbades först av alla branscher och kommer att vara sist ut ur pandemin. Idag sysselsätter besöksnäringen direkt och indirekt 100 000-tals människor, vars framtid hänger på en lös tråd.
Just nu kämpar arrangörer och persontransportföretagen en ojämn daglig kamp för livet.
I praktiken försvann marknaden och alla resebokningar över en natt när pandemin började. Den har inte kommit tillbaka. Ett i praktiken näringsförbud gäller fortfarande.
Omställningsstödet som introducerades ifjol var avgörande för att branschen skulle kunna hålla ut. Men trots att alla tillgängliga kostnader reducerats till ett minimum är fortfarande kostnaderna kvar för branschen. Med bussar som kostar 3–5 miljoner kronor/styck, lokaler, utrustning, personal, arbetsgivaravgifter, skatter med mera kämpar företagen för sin överlevnad.
Vad gör då regeringen, jo man sänker omställningsstödet med en tredjedel. En redan hårt drabbad bransch blir helt utslagen?
För att lägga lök på laxen kräver myndigheten dessutom revisorsintyg för att vidimera stödet. Exempelvis får våra små företag betala minst 25 000 kr för detta. Från en kassa som är tom… Rimligt? Konkurserna står som spön i backen för branschen.
Restauranger, hotell, teatrar och evenemangsarrangörer – var glada om det finns bussar kvar efter pandemin för att transportera gäster till era etablissemang.
Vad hände med omställningsstödet? Glömde man bort besöksnäringen?