Jag vill börja med att klargöra att följande text är skriven om gatuhundar som förmedlas via seriösa organisationer. Jag tar givetvis avstånd och vill visa avsky mot hundsmuggling, valpfabriker och oseriösa uppfödare/förmedlare.
I en artikel i Corren den 25/2 blandar länsveterinär Helen Loor ihop gatuhundar förmedlade av seriösa organisationer med hundsmuggling och oseriös hundavel. Jag vill belysa skillnaden på dessa. Denna smutskastning är inget nytt för oss som arbetar och engagerar oss i seriösa organisationer som förmedlar så kallade gatuhundar. Följande text är ett försök att sprida kunskap och förståelse om seriös ”gatuhundsimport”.
Loor börjar artikeln med att tala om att importerade hundar kommer med allvarliga sjukdomar som kan spridas vidare. Hon säger i ocvh för sig mot sig själv, eftersom hon medger att sjukdomarna inte kan spridas i Sverige på grundv av vårt klimat och vår fauna. Enligt Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, är risken för inhemsk spridning av leichmanios och hjärtmask normalt obefintlig i Svverige, eftersom sandmyggan som sprider leichmanios inte finns i svensk natur samt att temperaturen är för låg för att hjärtmasken ska kunna spridas. TVT är generellt en godartad tumörform som smittar vid parning. Kastrering är ett sätt att hålla nere smittrycket och alla hundar som importeras av seriösa organisationer är kastrerade.
Importerade hundar från seriösa organisationer är noga kontrollerade och testade av veterinär innan ens adoption är möjlig och definitivt innan avfärd.
Loor nämner sedan att det är synd om ägaren ifall gatuhunden blir sjuk av latenta sjukdomar. Och det är det, såklart, ingen vill ha en sjuk hund. Men faktum är att många av våra populäraste hundraser har rasbundna sjukdomar som också riskerar att göra ägaren ledsen.
Loor gör ett försök till förståelse genom att säga att det är bättre att hjälpa på plats. Men utan adoptionspengarna skulle inte dessa organisationer gå runt och då finns det verkligen inget sätt att hjälpa hundarna på plats. Gatuhundarna lever ett mycket hårt i liv i dessa länder och det finns ingen framtid eller chans till ett drägligt liv för dem där.
Loor hävdar att gatuhundarna ofta har svårt att anpassa sig till ett liv som familjehund. Hon säger: "De har ju levt i flock och har beteende därefter. De är vana vid att behöva slåss för sin mat. Det är inte alltid så lätt att uppfostra sådana hundar.” Jag blir oerhört ledsen och upprörd av detta påstående, hon har uppenbart inte någon erfarenhet av vad hon själv påstår. För det första behöver de inte slåss för sin mat eller överlevnad hos de seriösa organisationerna, eftersom hundarna hålls i små grupper och får mat två gånger om dagen. Mina erfarenheter av dessa hundar är att de är mycket lika svenska hundar och då har jag tränat hund sedan barnsben och arbetat med hundar på plats i Spanien och i Sverige. När ägare av dessa hundar fick säga sitt, dementerade också de Loors påstående.