Den svenska debatten kring Europa handlar alltför ofta om svensk inrikespolitik och missar de stora utmaningar Sverige och EU gemensamt står inför. Därför är det hög tid att vi börjar tala om säkerheten, handeln, klimatet och flyktingströmmarna utifrån ett europeiskt perspektiv. De fyra frågorna är de mest avgörande för Sveriges framtid men de kommer aldrig få en lösning om de inte lyfts till en europeisk nivå.
Det största säkerhetshotet för Europa är just nu Ryssland, landet som försöker splittra EU genom att sprida desinformation, föra ett lågintensivt krig i Ukraina och konstant provocera militärt. Utöver Ryssland finns också Kina som är ett avlägset hot geografiskt men inte ekonomiskt och politiskt. Kina stärker sin ekonomiska och politiska makt i närområdet, genom sin aggressiva statskapitalism och sina försök att tysta regimmotståndare, men strävar också efter att dominera andra delar av världen.
Lägg till detta Iran som är en av världens mest brutala diktaturer med förakt för mänskliga rättigheter och ett pågående stöd till terrororganisationer, Saudiarabien som vill utöka sin makt både genom krigföring och stöd till islamism och Turkiets väg bort från demokrati.
Att Sverige som ensamt land skulle ha möjlighet att påverka dessa alltmer aggressiva krafter är inte realistiskt, därför måste vi arbeta för mer europeiskt försvars-, säkerhets- och utrikespolitiskt samarbete.
Detsamma gäller handeln. Frihandel är grunden för vårt välstånd och just nu reser sig protektionister runt om i världen som vill höja gränser och inleda handelskrig. EU är i dag den enda globala kraften för en internationell rättsordning och multilateral frihandel. Sverige måste vara drivande för att Europa fortsatt tar detta ansvar.
Den tredje utmaningen är klimatet och där måste Sverige handla tillsammans med EU:s övriga medlemsländer. Den kortsiktiga symbolpolitiken i form av elcykelsubventioner och flygskatt leder ingenstans, bara till att Sverige tappar ekonomisk och politisk kraft. Det är inte genom att avveckla ekonomisk verksamhet, inklusive kärnkraften, utan genom ökat företagande och ekonomisk tillväxt som vi kan sätta ett europeiskt mönster som andra vill och kan följa. Vi behöver avregleringar och öppna marknader för att Europa fortsatt ska vara ledande i världen, om vi inte vill bli omsprungna av andra som bryr sig mindre om demokrati och klimat.
Den fjärde svenska och europeiska utmaningen handlar om flyktingar, säkra gränser och vår förmåga att upptäcka de terrorister som kommer till Europa på illegal väg. Det kräver strama gränskontroller, en fördelning av kvotflyktingar och ett aktivt samarbete kring att spåra terrorister. Varje medlemsstat måste göra sin del men alltför många i den svenska debatten vägrar erkänna att enda sättet att värna asylrätten är genom hårdare gränskontroller och ökat samarbete mot terrorism.
För att kunna bidra till denna utveckling i EU måste Sverige agera för att Norden och de baltiska länderna aktivt sätter en gemensam agenda. Vi behöver utveckla Östersjön till en gemenskap för bättre miljö, snabb ekonomisk integration och samarbete mot de lågintensiva hot vi ser i närområdet.
Den typen av initiativ måste svenska Europaparlamentariker och Sveriges regering stödja istället för att samarbeta med vänsterextrema krafter som vill motarbeta frihandel, förhindra en hållbar klimatpolitik och som tittar bort när Ryssland och Iran kränker de mänskliga rättigheterna. Om inte Europeiska Unionen kan agera i alla dessa utmaningarna kommer ingen annan kunna göra det. Förlorarna blir freden, demokratin och klimatet.
Gunnar Hökmark (M)
Europaparlamentariker