Hälso- och sjukvårdens samtida och framtida utmaningar är välkända. Populationen blir allt äldre och med det ökar vårdbehovet. Mer resurser till vården, såväl monetära som personella, påstås ofta vara enda sättet att möta denna utveckling. Ett sådant scenario förefaller dock osannolikt.
Flera regioner och kommuner har ålagt hälso- och sjukvården stora sparbeting, samtidigt som det råder kompetensbrist i princip inom samtliga vårdyrken. Det tvingar oss att finna nya lösningar på hur befintliga resurser kan nyttjas på bästa sätt, samtidigt som personalens arbetsmiljö främjas. I en sådan strävan spelar vårdens chefer en central roll, men traditionella kunskaper och kompetenser är inte längre tillräckliga. För att leda framtidens hälso- och sjukvård krävs en ny form av kompetens för vårdens chefer: förmågan att hantera organisatoriska paradoxer.
En organisatorisk paradox innebär valet mellan två handlingsalternativ där varje enskilt alternativ framstår som logiskt när det betraktas separat, men som otänkbart när det ställs emot paradoxens andra handlingsalternativ. Dagligen ställs vårdens chefer inför flera organisatoriska paradoxer som de behöver hantera, så som kostnadskontroll kontra högkvalitativ patientvård.
Ett illustrativt exempel är balansen mellan att implementera ny, ofta dyr, teknik som kan förbättra patientvården, kontra att behålla befintliga, mindre kostsamma, metoder. Forskning har visat att chefer som ställs inför organisatoriska paradoxer tenderar att agera för sent, otillräckligt eller inte alls på den paradox som de konfronteras med.
Ett sådant (icke)agerande påverkar chefernas psykosociala arbetsmiljö negativt och leder ofta till ökad stress. Därutöver påverkar det medarbetarnas möjligheter att ge rätt vård i rätt tid, då de ofta är beroende av chefens förmåga att ta beslut som påverkar hur arbetet leds och fördelas. I förläningen påverkas även därför medarbetarnas arbetsmiljö negativt, vilket kan leda till att de lämnar arbetsgivaren – eller till och med yrket.
Hälso- och sjukvårdens komplexitet kommer inte att minska. Det påminns vi inte minst om genom den utveckling som sker inom artificiell intelligens (AI). AI kommer inte bara att förändra sättet vi diagnostiserar och behandlar patienter, utan även hur arbete organiseras och hur resurser i vården fördelas.AI kan användas för att optimera arbetsflöden och förutsäga patientbehov.
Samtidigt skapar användningen av AI nya frågeställningar som kräver aktiva ställningstaganden och handlingar. Vem ska hållas ansvarig när användningen av AI leder till ett negativt utfall? Det förefaller högst troligt att AI kommer att skapa nya organisatoriska paradoxer där chefer måste balansera mellan vad som är tekniskt möjligt och vad som är etiskt försvarbart.
Chefers kompetens att identifiera, navigera och framgångsrikt hantera organisatoriska paradoxer kommer därför att bli en alltmer central komponent för en välfungerande hälso- och sjukvård. Att utarbeta nya former av utbildningsinsatser och att avsätta tid för vårdens chefer att genomgå dessa kommer att ta tid och kosta pengar. Att inte göra det kan komma att cementera de utmaningar som hälso- och sjukvården står inför. För att mer konstruktivt bemöta vårdens utmaningar behöver ansvariga politiker och högre tjänsteman förstå vikten av, och skapa förutsättningar för, att ledarskapet inom vården fortsätter utvecklas. Det är viktigt att dagens och framtidens chefer är rustade att agera – även när det är som allra svårast.