Svar på nyhetsartikeln "Bakslag för förslag om att öppna slottsparken" (1/12):
När Muharrem Demirok tar till orda i Corren sänker han debattnivån med demagogiska grepp. Ett öppnande av Slottsparken skulle utgöra ”en krigsförklaring mot äganderätten” och ”expropiering”. Det stämmer inte. Förslaget innebär att marken ska ligga kvar i statlig ägo men att kommunen i en detaljplan föreskriver att plank och stängsel ska tas bort. Det blir överhuvudtaget märkligt att använda begreppet expropiering när det allmänna i form av kommunen begränsar del i äganderätten för det allmänna i form av staten. Demirok är heller inte trovärdig i dessa frågor. När fullmäktige tog beslut om markpolicy i januari ställde han sig tillsammans med övriga partier bakom att kommunen ska kunna genomföra ”tvångsvisa förvärv genom expropriation i enlighet med expropriationslagen”. Linköpingslistan var som enda parti mot att detta medel ska kunna användas.
Det går tydligen bra att expropiera hela markområden från lantbrukare i kommunen, däremot blir det ”krigsförklaring” när del av statens äganderätt ska begränsas. En begränsning i enlighet med statens strävan att mark ska hållas öppen och tillgänglig för allmänheten.
Till saken hör att Muharrem Demirok för att bli kommunalråd och bilda majoritet undertecknade ett politiskt program där man tog ställning för att Slottsparken ska öppnas. När man inte håller avtal inom näringslivet går det illa, ingen vill göra affärer med den som inte hedrar sin egen namnteckning. Det verkar inte fungera riktigt på samma sätt inom politiken.