Universitetet har ansvar i att stödja friheten som forskare har kring ämnesval, utveckling av metoder och val av publiceringskanaler, men också ansvar för att verksamheten utförs enligt gällande regelverk och principer för god sed i forskning.
I Corren (24/11) görs allvarliga och grovt felaktiga påståenden om universitetets agerande gentemot rapportens författare som följs upp på ledarsidan (25/11) med ett ifrågasättande av LiU:s inställning till forskningens frihet. Låt oss vara tydliga: LiU står stadigt i värnandet av forskningens frihet och har aldrig varit utsatta för politiska påtryckningar om att dra tillbaka någon forskningsrapport. Det är inget annat än en skam att Corren och berörda forskare nedlåter sig till sådana insinuationer och påståenden. Detta är inte sant och blir inte mera sant oavsett om välrenommerade forskare kommer med ett sådant påstående. Till Correns ledarsida vill vi säga: Ja det är viktigt att bekämpa faktaresistens. Varför inte börja med er egen text?
Den frihet som forskare i Sverige har är omfattande, och principerna för forskningens genomförande är skyddade i lag. I en tid där forskningsresultat ifrågasätts alltmer och ersätts med synteser av nyhetsrubriker, är det avgörande att forskning genomförs med beaktande av det som främjar vetenskaplig kvalitet och säkerställer möjlighet till insyn.
I december 2019 någon vecka innan julhelgen kom en begäran om utlämnade av allmänna handlingar som avsåg material tillhörande Brå-rapporten som författarna valde att publicera den 16 december. Att rapporten skulle få uppmärksamhet och väcka debatt kan inte ha kommit som en överraskning och var väl sannolikt syftet. Rapporten publicerades som i en av LiU:s skriftserier. Både universitetet och den forskningsmiljö som två av författarna var verksamma vid lyftes fram på omslaget. Författare använde sina LiU-epostadresser. Det blev i samband med utlämnandet oklart vem som var huvudman och därmed ansvarig för forskningsprojektet.
Därpå följde flera begäran om utlämnanden som avsåg e-post, vilket forskarna fick hjälp med. Med dessa ärenden följer krav på skyndsam hantering, vilket naturligtvis ställer krav på enskilda medarbetare. Skyndsamhetskravet följer av grundlag och offentlighetsprincipen är till för att allmänheten ska kunna ta del av det som görs på en statlig myndighet. En princip som brukar hållas högt i samhällsdebatten. Författarnas kritik riktas mot det sätt som man upplevt att de blivit bemötta i samband med de frågor som uppstod i kölvattnet av Brå-rapporten. Författarna beskriver det som ”administrativ misshandel”. Vi har dementerat uppgifterna och delgett Corren information som tillbakavisar sådana påståenden.
Universitetet har inte, och kommer inte heller att göra något ställningstagande till rapportens innehåll. Universitetet har heller inte ställt orimliga krav på arbetsinsatser. Forskarna har haft tillgång till råd och stöd av högt kvalificerade tjänstepersoner som har hanterat situationen korrekt. Universitetet står stadigt i sitt värnande om forskningens frihet. När kontroversiella resultat väcker känslor som hotar forskningens frihet har forskaren rätt till uppbackning. Detta fritar dock inte forskaren från ansvar i andra avseenden. Förutom att få välja sitt forskningsområde och riktning utifrån nyfikenhet och viljan att skapa ny kunskap bygger forskningens frihet på ansvarstagande, transparens och respekt för regelverket. Den berättigade friheten följs av ett uppfordrande ansvar för universitetet och forskaren – en kombination som utgör förutsättning för forskning av hög kvalitet samt för lärosätenas roll som självständig och kritiskt reflekterande kraft i samhället.