Svensk arbetsmarknad blir alltmer konfliktfylld. En av de mest segslitna konflikterna på svensk arbetsmarknad i modern tid är den mellan IF Metall och Tesla Sweden AB (TS). Den har nu på gått i mer än ett år – mer är 6 år om man räknar in tiden som IF Metall försökt förhandla om ett kollektivavtal.
Oavsett vad man tycker om den svenska modellen kan vi konstatera några saker, den har gagnat svensk industri och exportmarknad sedan förra seklet, den har bidragit till att vi har få konfliktdagar, men den har också bidragit till en kraftigt sammanpressad lönebild som verkligen inte varit till gagn för de anställda.
Nu håller dock någonting på att förändras. Allt fler väljer att inte bli medlemmar i en facklig organisation, framför allt bland arbetarkollektivet. Fler och fler företag väljer att stå utanför den svenska modellen. 6 av 10 företag har inte kollektivavtal i storleksklassen 1–49 anställda (Demoskop 2024). I Sverige befinner sig 99 procent av företagen i den storleksklassen.
För en företagare med färre än 10 anställda drivs ofta företaget mycket nära de anställda. Företagsägaren värnar om sina anställda, beslut i olika frågor tas ofta vid morgonkaffet där alla är samlade. Blir det tufft ekonomiskt avstår ägaren ofta lön till förmån för de anställdas utbetalningar av lön. Semester för ägaren är oftast några dagar här och där till skillnad från de anställdas sammanhållna semestrar.
Administrationen för ett litet företag kan inte vänta och ska de dessutom teckna kollektivavtal ökar både pappersarbete och kostnader. Dessutom minskas bestämmanderätten för företagaren – bland annat kan inte företagen ha en annan lönebildningsmodell än vad kollektivavtalet föreskriver.
Facken tar ofta till hot om stridsåtgärder för att tvinga in företag i kollektivavtal och redan vid hotet viker sig de små företagen och faller till föga för kraven. I Sverige är det frivilligt att teckna kollektivavtal enligt lag, men det är inte så i realiteten. Stridsåtgärder och sympatiåtgärder tvingar företag in i ett avtal som de inte vill ha. Företagarna anser att detta behöver ändras så att frivilligheten inte enbart är skenbar.
Vi behöver:
* Begränsa fackens möjligheter till sympatiåtgärder.
* Införa proportionalitetsregler i MBL.
* Helt förbjuda fackens möjligheter att ta till stridsåtgärder i företag som har färre tio anställda.
Företagarna vill inte avskaffa den svenska modellen, men den behöver utvecklas och större hänsyn behöver tas till mindre företag. Frihet, inte tvång.