Det ska inte finnas några farliga platser att vistas på i Linköping. Inga platser där barn riskerar sin hälsa. Det är vi alla överens om när det gäller brottslighet, men förvirrande oeniga om när det gäller livsfarliga luftföroreningar.
Det är lätt att blunda för verkligheten, något som jag flera gånger kritiserat Socialdemokraterna och Moderaterna som styr Linköping för. Att blunda för det vi inte ser med blotta ögat är ännu lättare, något som blev smärtsamt påtagligt under kommunfullmäktige när åtgärdsplanen för Hamngatans luftföroreningar diskuterades.
Hamngatan har flera år klassats som Sveriges mest förorenade gata. Värdena är på sådana nivåer att det är skadligt att vistas där. Platsen kan, utan tvekan, ses som Linköpings mest otrygga om man anser att trygghet också är att kunna andas frisk luft utan oro för sin hälsa. Luftföroreningarna påverkar särskilt barn, äldre och personer med lungsjukdomar, men de skadar alla som vistas i området. Precis som rökning kan förorenad luft leda till allvarliga sjukdomar över tid.
Problemet för Socialdemokraterna och Moderaterna verkar vara att den här typen av trygghet “löser” man inte med kameror och väktare. Den här otryggheten kräver en åtgärd mycket mer politiskt avancerad än så, om man ska se till den expertutredning som kommunen gjort. Experterna hade utvärderat sex åtgärder. Fem gav små skillnader och den sjätte, som var att förbjuda dubbdäck på Hamngatan, löste problemet. Andra städer har gjort så, så det råder ingen tvekan om att det fungerar.
”Vi ser inte att det ska införas innan vi ser ett behov för det”, sa Stefan Eriksson (M), samhällsbyggnadsnämndens ordförande. Han följs åt av bland annat KD och SD som menade att ett dubbdäcksförbud på Hamngatan skulle “döda” hela Linköpings landsbygd och för den delen även innerstaden. Dubbdäck är, enligt KD:s retorik, den absolut viktigaste landsbygdsfrågan som finns. Sådant som vi Miljöpartister driver, som att bevara åkermark, sänka skatten på landsbygden, öka bidrag till lanthandlare och skolskjuts för barnen på landsbygden, bleknar fullständigt i sammanhanget. Det enda som spelar roll för en levande landsbygd är att man kan åka på dubbdäck på Hamngatan.
Ett dubbdäcksförbud på Hamngatan handlar inte om att stänga ute landsbygden eller skapa hinder – det handlar om att prioritera människors hälsa och livskvalitet. Linköping förtjänar att vara en stad där man kan andas utan oro. Att agera mot luftföroreningarna på Hamngatan är inte drastiskt – det är ansvarsfullt. Allt annat är att blunda för verkligheten.