I brist på sakargument höjer man rösten. Påstående föranleder en kommentar från LLs sida. Linköpingslistan menar att kommunen inte ska drivas som ett företag och samla på sig överskott. Pengarna ska jobba ute i den lokala ekonomin och inte i för stor utsträckning placeras på konton och i fonder, detta gäller särskilt nu under pandemin.
LLs förslag innebär att hushåll som lever på existensminimum under perioden januari-april får 2 500kr per månad extra. Tillskottet får man i form av ett digitalt presentkort som samtliga butiker och restauranger i hela kommunen kan ansluta sig till. Vi får på så sätt en extra förstärkning av efterfrågan till det lokala näringslivet om 33 miljoner samtidigt som de som har det svårast får det lite bättre. Det är inget annat än god ekonomisk politik och inte fråga om ”populism”.
Med kommunens stora överskottet finns det även utrymme för en tillfällig skattesänkning, 0,50kr per intjänad hundralapp. Det är bättre att pengarna jobbar ute i den lokala ekonomin. Folk har ju en märklig förmåga att hantera pengarna bäst själva.
Lundén pekar vidare på att ärendet ligger på arbetsmarknadsnämnden och att just den nämnden dras med underskott. Det är samma resonemang som att socialnämnden har ett stort underskott och därför måste man dra in på träning för funktionshindrade på Friskis. Detta är ett hårt drivet stuprörsresonemang där man låtsas att kommunen inte har en och samma ekonomi. När samhället befinner sig i en kris ska kommunen liksom staten nu gör satsa stora summor i syfte att motverka den osäkerhet och rädsla som sprider sig. I kristider med hög arbetslöshet är stora offentliga överskott en samhällsekonomisk förlustaffär.
Linköpings kommuns insatser för att stötta den lokala ekonomin under pandemin har varit alltför begränsade. Fler kraftfulla åtgärder är nödvändiga.